Visar Ahl-ul-Bid´a fin karaktär – Satans bedrägeri

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Till Satans fällor och konspirationer hör att han kallar slaven till olika sorters synder och oförskämdheter med hjälp av fina karaktärer, leenden och glädje. Bara han som bemöter honom med rynkad panna och bister min och vänder ryggen åt honom undkommer hans ondska. Hans fiende bemöter honom med glädje, leende och fina ord. Följaktligen fäster han sig vid honom. När han vill lösgöra sig från honom klarar han inte av det. Fienden kämpar mellan dem tills hans mål är uppnått. Han kommer in till slaven via fin karaktär och leende.

Baserat på detta befallde hjärtans läkare att man vänder ryggen åt Ahl-ul-Bid´a och varken hälsar till dem eller ler mot det. De skall bara bemötas med argsinta ansikten och undvikande.”1

En av Satans fällor är att han lockar människan med leende, glada miner och fint bemötande med alla. Han gör ingen skillnad. Han ser det som en fin karaktär. Han fördömer inte innovatörer och oliktänkande. Hans argument är att han vill visa fin karaktär. Det är tvivelsutan ett bedrägeri från Satan. Allt har sin tid och plats. Fin karaktär har sin tid och plats, undvikande har sin tid och plats. Ahl-ul-Bid´a och syndare skall bemötas med avvisning och obekvämhet.

De goda skall bemötas med leende och fint uppförande:

وَإِذَا جَاءكَ الَّذِينَ يُؤْمِنُونَ بِآيَاتِنَا فَقُلْ سَلاَمٌ عَلَيْكُمْ كَتَبَ رَبُّكُمْ عَلَى نَفْسِهِ الرَّحْمَةَ أَنَّهُ مَن عَمِلَ مِنكُمْ سُوءًا بِجَهَالَةٍ ثُمَّ تَابَ مِن بَعْدِهِ وَأَصْلَحَ فَأَنَّهُ غَفُورٌ رَّحِيمٌ

”Och när de som tror på Våra budskap kommer till dig, säg då: ”Fred vare med er! Er Herre har ålagt Sig själv nåd; den av er som av okunnighet gör orätt och som därefter ångrar vad han gjort och vill bättra sig [skall finna] Honom ständigt förlåtande, barmhärtig.”2

Han bemöter de goda och godvilliga med leende. De onda bemöter han respektlöst så att de ångrar sig inför Allâh. Det är ett sätt att fördöma orätt och en form av kärlek och hat. Du skall älska de goda och hata de onda.

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/88).

26:54