Vem är den Räddade gruppen?

publicerad
12.06.2009

Talare: Shaykh ´Abdul-Muhsin bin Nâsir al-´Ubaykân
Källa: Dagstidningen ”al-Madînah”, del ”ar-Risâlah”, sid. 7
Datum: 1427-02-17/2006-03-17
Fotnoter: darulhadith.com

Fråga: Vem har nyckeln till Boken och Sunnah och vem har rätt att bestämma vem som är den Räddade gruppen (al-Firqah an-Nâdjiyah)? Anser du att dagens strömmar och Islâmiska grupper hör till den Räddade gruppen?

Svar: Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät segern och räddningen finnas i en enda grupp. Islâm är en enda religion. Den består inte av flera trosläror och metodiker. Om vi tittar till dagens strömmar och Islâmiska grupper, ser vi att deras metodiker stämmer överens med vissa villfarna sekter. Manade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till stat eller troslära? Självfallet manade han till troslära. När denna troslära hade vuxit till sig, grundades staten själv utan våld. Han härdade med svårigheter för att slippa falla i den större ofärden. Sålunda lät Allâh honom få människor som lovade honom tro och lydnad och grundade en stat åt honom i al-Madînah. Därefter slöt han fred med Makkahs avgudadyrkare trots det avguderi och den otro de befann sig i. Detta gjorde han för att dåtidens Muslimer var svaga för tillfället.

Detta motstrider al-Ikhwân al-Muslimûns metodik helt och hållet. De – må Allâh vägleda oss och dem – har tagit till sig den metodik som följdes av de Khawâridj som gjorde uppror mot ´Uthmân och ´Alî. De sade till ´Alî:

”Ingen annan än Allâh har rätt att döma. Du har låtit människorna döma och lämnat Allâhs dom.”

Detta är naturligtvis en lögn mot ´Alî (radhiya Allâhu ´anh). Till följd därav gjorde de Takfîr på honom utav svaga tvivel och lämnade de tydliga Texterna som bevisar hans förträfflighet och befaller att hans Sunnah följs – må Allâh vara nöjd med honom. Vissa av al-Ikhwâns ledare stämmer överens med dem i denna egenskap. Sayyid Qutb gjorde Takfîr på samfundet och dess makthavare för att han propagerade Tawhîd-ul-Hâkimiyyah och att den som styr med mänskliga lagar är otrogen. Han sade detta trots att Ibn ´Abdil-Barr sade i ”at-Tamhîd”:

”En grupp från Ahl-ul-Bid´ah från Khawâridj och Mu´tazilah har farit vilse i denna fråga. De söker bevis i Qur’ânens verser som inte skall förstås utmed dess uppenbara skildring. Till dem hör Hans (ta´âlâ) Ord:

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är otrogna.””

Liknande sade al-Djassâs1 och Abû Hayyân2. Shaykh Muhammad Rashîd Ridhâ sade:

”Ingen av de kända Fiqh-Imâmerna har tolkat versen utmed dess uppenbara skildring. Faktum är att ingen har gjort det.”

al-Ikhwân har alltså gjort Takfîr utmed detta tvivel på samma sätt som Khawâridj gjorde Takfîr på ´Alî (radhiya Allâhu ´anh).

Likaså anser de det vara tillåtet att göra uppror mot makthavarna för att de har tagit till sig pengar och poster. Detta är just anledningen bakom Khawâridjs uppror mot ´Uthmân (radhiya Allâhu ´anh). De mördade honom för att de påstod att han tog till sig pengar och lät sina anhöriga sitta på olika poster. al-Ikhwân har nämligen tagit till sig ´Alîs Khawâridjs åsikt och ´Uthmâns Khawâridjs åsikt. Följaktligen producerade de fram detta tankesätt. Detta tankesätt är naturligtvis inget Salafî-tankesätt. Salaf brukade ta sina åsikter från sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i att lyssna och lyda makthavaren under svåra och enkla tider. Ahl-us-Sunnahs Imâm, Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh), förbjöd uppror mot makthavarna trots att de sade att Qur’ânen är skapad – och enligt Salaf var detta en ren otro!

Detta är alltså den sanna metodiken som al-Ikhwân inte följer.

1 Imâm Abû Bakr ar-Râzî al-Hanafî – även kallad för ”al-Djassâs” (370 – rahimahullâh) – sade:

”Khawâridj har förstått denna vers på så sätt att den som låter bli att döma utmed det Allâh har uppenbarat utan att förneka det är otrogen. Till följd därav gjorde de Takfîr på var och en som syndar såväl en stor som liten synd. Detta fick dem att själva falla i otro och villfarelse för att de gjorde Takfîr på profeterna som föll i små synder.” (Ahkâm-ul-Qur’ân (2/549))

2 Imâm Abû Hayyân al-Andalusî (745 – rahimahullâh) sade:

”Khawâridj använder sig av denna vers för att bevisa att var och en som är olydig mot Allâh är otrogen. De säger att denna vers bevisar att den som inte styr utmed det Allâh har uppenbarat är otrogen och att var och en som syndar har låtit bli att döma utmed det Allâh har uppenbarat – och till följd därav är han otrogen!” (al-Bahr al-Muhît (3/678))