Vår dogm har bevarats i generationer

Rapportering av vad som har återberättats från Salaf om Ahl-us-Sunnahs dogm och fasthållning vid den och uppmaning till att den bevaras generation efter generation

Abû ´Abdillâh Sufyân bin Sa´îd ath-Thawrîs (radhiya Allâhu ´anh) dogm

314 – Sufyân ath-Thawrî sade:

”Qur’ânen är Allâhs oskapade tal. Den började från Honom och till Honom skall den återvända. Den som säger något annat hädar.”

Sufyân bin ´Uyaynahs (radhiya Allâhu ´anh) dogm

316 – Sufyân bin ´Uyaynah sade:

”Dogmen består av tio sakfrågor: den som besitter dem har fulländat dogmen och den som lämnar någon av dem har lämnat dogmen:

1 – Bekräfta ödet.

2 – Prioritera Abû Bakr och ´Umar.

3 – Betro dammen och medlingen.

4 – Betro vågen.

5 – Betro vägen.

6 – Tron består av tal och handling.

7 – Qur’ânen är Allâhs tal.

8 – Betro straffet i graven.

9 – Betro uppståndelsen på Domedagen.

10 – Fastslå ingenting för en muslim.”

Ahmad bin Hanbals (radhiya Allâhu ´anh) dogm

317 – Ahmad bin Hanbal sade:

Vi anser att Sunnah är grundad på att hålla fast vid Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagares metodik och rätta sig efter dem, undvika innovationer då varje innovation är en villfarelse, undvika dispyter, undvika umgänge med Ahl-ul-Ahwâ’ och undvika ordväxlingar, debatter och tvister inom religionen.

Vi anser att Sunnah är Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) rapporteringar. Sunnah förklarar och klargör Qur’ânen. Det finns ingen analogi i Sunnah. Den skall inte jämföras med något annat. Den begrips inte med intellektet och lustar. Det handlar bara om att följa och avstå lustarna.

Det finns ingen analogi i Sunnah. Den skall inte jämföras med något annat. Den begrips inte med intellektet och lustar. Det handlar bara om att följa och avstå lustarna.

Det finns Sunnah som är så pass obligatorisk att den som lämnar en aspekt av den och låter bli att acceptera den och tro på den utesluts från dess folk. Till den Sunnah hör tron på ödet, det goda och det onda i det och bekräftelsen av och tron på hadîtherna kring det. Frågor som ”Varför?” och ”Hur?” skall inte ställas. Det handlar bara om att bekräfta det och tro på det.

Den som får reda på en hadîth som han inte förstår skall veta att det finns folk som förstår den och bemästrar den åt honom. Han måste tro på den och underkasta sig den. Exempel på sådana hadîther är den om den ”trovärdige och betrodde” och hadîther om ödet och alla hadîther om Beskådningen. Det spelar ingen roll om vissa inte klarar av att höra dem eller tar illa upp av att lyssna på dem. Han skall bara tro på dem och inte förkasta en enda bokstav från dem eller från några andra hadîther som är rapporterade av pålitliga återberättare. Han skall inte disputera eller debattera med någon. Han skall inte lära sig batalj. Tvister om ödet, Beskådningen, Qur’ânen och andra trosläror är förkastade och förbjudna. Den som gör det tillhör inte Ahl-us-Sunnah – ehuru han skulle tala utmed trosläran – så länge han inte låter bli att debattera och underkastar sig och tror på rapporteringarna.

Qur’ânen är Allâhs tal och den är inte skapad. Man skall inte vika sig för att säga att den inte är skapad. Allâhs tal är inte åtskilt från Honom och inget från Honom är skapat. Jag varnar dig för att debattera med dem som innoverar i frågan. Den som säger att uttalet av Qur’ânen är skapat eller förhåller sig passivt till det och säger:

Jag vet inte om uttalet är skapat eller inte – Qur’ânen är helt enkelt Allâhs tal.”

är en innovatör lik personen som säger att det är skapat. Qur’ânen är Allâhs tal och den är inte skapad….”

Abû Zur´ah ar-Râzîs och Abû Hâtim ar-Râzîs dogm

321 – Abû Muhammad ´Abdur-Rahmân bin Abî Hâtim sade:

”Jag frågade min fader och Abû Zur´ah om Ahl-us-Sunnahs dogm inom religionens grunder och vilken dogm de lärda, som de har träffat världen över, har haft och vad de två anser om det. De sade:

”Vi träffade de lärda i Hidjâz, Irak, Levanten och Jemen och deras dogm var:

1 – Tron består av tal och handling, den stiger och den sjunker.

2 – Qur’ânen är Allâhs tal och den är inte skapad på något som helst sätt.

3 – Ödet, dess goda och dess onda, är från Allâh (´azza wa djall).

4 – Det här samfundets bästa människor efter dess profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är Abû Bakr as-Siddîq, ´Umar bin al-Khattâb, ´Uthmân bin ´Affân och ´Alî bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anhum). De är de renläriga och vägledda kaliferna.

5 – De tio som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) namngav och bekräftade paradiset åt är sanning.

6 – Båda sade också att Allâh (´azza wa djall) är ovanför Sin tron, frånskild från Sin skapelse. Så har Han beskrivit Sig själv i Sin skrift och via Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det skall inte föreställas. Han omfattar allting med Sin kunskap:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.”1

7 – Allâh (tabârak wa ta´âlâ) skall beskådas i nästa liv. Paradisets folk kommer att se Honom med sina ögon och höra Hans tal hur Han vill och som Han vill…”2

Abû Dja´far Muhammad bin Djarîr at-Tabarîs dogm

325 – Abû Dja´far Muhammad bin Djarîr sade:

”När det kommer till en persons kunskap och lära så räcker det att han håller sig till Allâhs (´azza wa djall) ord:

قُلِ ادْعُواْ اللّهَ أَوِ ادْعُواْ الرَّحْمَنَ أَيًّا مَّا تَدْعُواْ فَلَهُ الأَسْمَاء الْحُسْنَى

Säg: ”Anropa Allâh eller anropa den Nåderike! Med vilket namn ni än anropar Honom så är fullkomlighetens sköna namn Hans.”3

وَلِلّهِ الأَسْمَاء الْحُسْنَى فَادْعُوهُ بِهَا

Allâhs är fullkomlighetens sköna namn; anropa Honom alltså med dem.”4

Han skall veta att hans Herre är Han som har rest Sig över tronen. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär och allt som finns däremellan och allt som marken gömmer. Den som säger något annat har gått förlorad, vilse och under.

Människor! Låt den närvarande underrätta den frånvarande att jag dyrkar Allâh med detta som jag har nämnt och klargjort för er. Den som säger något annat om mig eller adderar till mina ord eller påstår att jag har en annan åsikt, är en angripande lögnare, ljugare och mytoman som förtjänar att drabbas av Allâhs ilska. Må de drabbas av Allâhs vrede och förbannelse i de båda liven.”5

142:11

2Sharh Usûl I´tiqâd Ahl-is-Sunnah wal-Djamâ´ah (1/197-198).

317:110

47:180

5Sarîh-us-Sunnah, sid. 51