Utsträckta ben mot folk

al-Bukhârî sade:

104 – Kapitel om bön bakom kvinna

513 – ´Abdullâh bin Yûsuf berättade för oss: Mâlik underrättade oss, från Abûn-Nadhr, ´Umar bin ´Ubaydillâhs slav, från Abû Salamah bin ´Abdir-Rahmân, från ´Â’ishah, profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hustru, som sade:

”Jag brukade ligga framför Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med mina ben utsträckta mot hans böneriktning. När han gick ned i Sudjûd makade han på mig varvid jag drog in mina ben. När han gick upp sträckte jag ut dem igen. På den tiden hade husen inga lyktor.”

Denna hadîth bevisar också att det inte är ohövligt att sträcka ut benen mot en högaktad person. ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sträckte ju ut sina ben mot sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som stod och bad.

Det kan dock göras en skillnad på familj och utomstående. Ordspråket säger att etiketten faller hos de kära. Således ser du skillnaden mellan att sitta med din vän och en främmande människa. Med din vän kan du sträcka ut benen utan att bry dig. Det kan du inte göra om du sitter med en främling.

Det sägs att medan Abû Hanîfah satt en gång och undervisade sina elever, kom en stilig man in. Just då talade Abû Hanîfah om förbudet mot frivillig bön efter Fadjr till dess att solen har gått upp. Han (rahimahullâh) satt som sagt med sina elever och hade sträckt ut sina ben. När den stilige mannen kom in drog han in benen då han trodde att han var en stor lärd. Abû Hanîfah sade alltså att det är förbjudet att be frivillig bön efter Fadjr till dess att solen har gått upp. Då sade den stilige mannen:

”Men vad är domen om solen går upp innan Fadjr?”

När han sade så sträckte Abû Hanîfah ut benen utan att bry sig och Allâh vet bättre.

Hur som helst var ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) en av dem som högaktade sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mest, men hon var ändå bekväm med honom i hans närvaro.