Tre sorters Sûfiyyah

Ahl-us-Sunnah wal-Hadîths dyrkare och Sûfiyyah, som al-Fudhayl bin ´Iyâdh, Ibrâhîm bin Adham, Abû Sulaymân ad-Dârânî, Ma´rûf al-Karkhî, as-Sarrî as-Saqatî, al-Djunayd bin Muhammad al-Qawârîrî, Sahl bin ´Abdillâh at-Tustarî och ´Amr bin ´Uthmân al-Makkî, hade bland de hårdaste avvisningarna mot folk som var bättre än filosoferna, liksom Mu´tazilah och skolastiker som Kullâbiyyah, än mindre själva filosoferna.

Folk som talade om Tasawwuf och realia är av tre typer:

1 – Folk tillhörande Ahl-ul-Hadîth was-Sunnah, som dessa omnämnda individer.

2 – Folk tillhörande skolastiker som Kullâbiyyah och andra. Några av dem är Abûl-Qâsim al-Qushayrî.

3 – Folk tillhörande filosoferna. De är människor som exempelvis anammade ideologin i boken ”Rasâ’il Ikhwân-is-Safâ”. En del av den finns även i Abû Hayyân at-Tawhîdîs tal.

Vad Ibn ´Arabî, Ibn Sab´în och deras jämlikar beträffar, så är deras fundament egentligen filosofi. De har bara ändrat dess uttryck och tagit fram den i skepnaden av Tasawwuf. De tog filosofins hjärna och maskerade den med religionens skägg.