8. Sutrah och dess plikt

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade stå nära Sutrah. Mellan honom och väggen var det tre armslängder1.

Avståndet mellan platsen där han gjorde Sudjûd och väggen motsvarade ett fårs passage2.

Dessutom brukade han säga:

”Förrätta inte bönen utan Sutrah och låt ingen gå framför dig. Om han då skulle vägra, skall du strida mot honom, för sannerligen har han en vän med sig.”3

Om någon av er förrättar bönen mot en Sutrah, skall han närma sig den. Satan kommer då inte klara av att avbryta hans bön.4

Ibland brukade han förrätta bönen vid en pelare i sin moské5.

När han förrättade bönen [på fält där det inte fanns någon Sutrah framför honom], stack han ned sitt spjut i jorden och förrättade bönen mot det, medan människor gick bakom det6.

Han brukade förrätta bönen mot sitt riddjurs sida7.

Detta skiljer sig däremot från att förrätta bönen i kamelstall, vilket han förbjöd8.

Han brukade ta en sadel, lägga den lodrätt och förrätta bönen mot dess bortre del9.

Han brukade säga:

”Om någon av er lägger framför sig något som ett ryggstöd på en sadel, skall han förrätta bönen och inte bry sig om den som går bakom det.”10

En gång förrättade han bönen mot ett träd11.

Ibland brukade han förrätta bönen mot sängen medan ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) låg i den på sidan [under hennes plysch]12.

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade inte låta någon gå mellan honom och hans Sutrah.

En gång kom ett springande får framför honom medan han stod och förrättade bönen. Han hann då före det så att han förde in sin mage i väggen [och det passerade bakom honom]13.

En gång bad han en obligatorisk bön och knöt handen. Efter att han hade förrättat bönen, sade de: ”Allâhs sändebud, hände det någonting under bönen?” Han sade: ”Nej. Det vara bara Satan som ville gå förbi mig. Jag tog då ett struptag om honom till dess att jag fann hans tungas kyla i min hand. Vid Allâh! Om inte min broder Sulaymân hade hunnit före mig skulle jag knutit fast honom vid en av moskéns pelare så att barnen i al-Madînah kunde gå runt honom. [Den som förmår att förhindra att någonting går mellan honom och Qiblah skall göra det.]14

Han brukade säga:

”Om någon av er förrättar bönen mot en Sutrah som avskärmar honom från människorna och någon vill gå framför honom, skall han knuffa honom i bröstet [och slå bort honom så mycket han kan] (och i en annan rapportering ”hindra honom” två gånger). Om han då skulle vägra, skall han bekämpa honom för sannerligen är han inget annat än en djävul.”15

Han brukade säga:

”Om den som går förbi en person som förrättar bönen visste vilken synd han begår, hade det varit bättre för honom att stanna kvar i fyrtio än att gå förbi honom.”16

1al-Bukhârî och Ahmad.

2al-Bukhârî och Muslim.

3Ibn Khuzaymah i hans ”as-Sahîh” (1/93/1) med en god kedja.

4Abû Dâwûd, al-Bazzâr (sid. 54) och al-Hâkim och han förklarade den vara autentisk och adh-Dhahabî och an-Nawawî höll med honom.

5Ibn Hâni’ sade i sin ”al-Masâ’il ´an al-Imâm Ahmad” [(1/66) al-Maktab al-Islâmîs upplaga]:

”En dag var jag tillsammans med Abû ´Abdillâh (han menar Imâm Ahmad) i huvudmoskén och han såg mig förrätta bönen utan Sutrah framför mig. Han sade till mig: ”Sätt en Sutrah framför dig.” Då tog jag en man som Sutrah.”

Häri förekommer en antydan från Imâmen på att det inte finns någon skillnad mellan att ha en Sutrah i en liten eller stor moské, vilket är det korrekta.

6al-Bukhârî, Muslim och Ibn Mâdjah.

7al-Bukhârî och Ahmad.

8al-Bukhârî och Ahmad.

9Muslim, Ibn Khuzaymah (2/92) och Ahmad.

10Muslim och Abû Dâwûd.

11an-Nasâ’î och Ahmad med en autentisk berättarkedja.

12al-Bukhârî, Muslim och Abû Ya´lâ (3/1107).

13Ibn Khuzaymah i sin ”as-Sahîh” (1/95/1), at-Tabarânî (3/140/3) och al-Hâkim och han förklarade den vara autentisk och adh-Dhahabî höll med honom.

14Ahmad, ad-Dâraqutnî och at-Tabarânî med en autentisk berättarkedja.

Denna hadîths betydelse har bland annat nämnts hos al-Bukhârî och Muslim via en grupp följeslagare och den hör till de många hadîther som sekten Qâdiyâniyyah inte tror på. De tror inte på djinnernas existens som nämns i Qur’ânen och Sunnah. Deras metodik är känd för att förneka texterna [i Qur’ânen och Sunnah]. De har bland annat förvrängt Qur’ân-versen:

قُلْ أُوحِيَ إِلَيَّ أَنَّهُ اسْتَمَعَ نَفَرٌ مِّنَ الْجِنِّ

”Säg: ”Det har uppenbarats för mig att en skara djinner fick lyssna till [Qur’ânen].” (72:1)

och sagt att det betyder människor. De låter ordet ”djinner” vara synonymt med ordet ”människor” och lämnar på så sätt språket och Sharî´ah. Det samma gäller Sunnah. Om de förmår att förvränga dem med en falsk tolkning, gör de det. Annars är det oerhört enkelt för dem att döma dem för falskhet ehuru samtliga imamer inom Hadîth-läran och hela samfundet skulle ställa sig bakom dem och säga att de är autentiska och mångfaldigt rapporterade. Må Allâh vägleda dem!

15al-Bukhârî och Muslim.

16Ibn Khuzaymah (1/94/1).

[Nästa sida]