Straffet för falska anklagelser

publicerad
05.06.2010

Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
Källa: ´Umdat-ul-Fiqh (2/306-307)
Förklaring: Imâm Bahâ’-ud-Dîn al-Maqdisî (d. 624)
Källa: al-´Uddah (2/306-307)

Den som anklagar en Muhsin för otukt eller vittnar mot honom utan att vittnesmålet är fullkomligt, piskas åttio gånger om den anklagade kräver det.

En Muhsin är en person som uppfyller följande villkor:

1) Fri.
2) Muslim.
3) Könsmogen.
4) Kysk.

 

FÖRKLARING

De lärda är ense om att det är obligatoriskt att straffa den som anklagar en Muhsin för otukt. Allâh (subhânah) sade:

“Och de som anklagar ärbara kvinnor och sedan inte visar sig ha stöd av fyra vittnen, straffas med åttio piskrapp.”1

En Muhsin är en person som uppfyller följande fem villkor:

1) Fri.
2) Muslim.
3) Vid sinnet.
4) Könsmogen.
5) Kysk.

Detta råder det samstämmighet om. Samtliga lärda är ense om detta – tidiga som sena – förutom att Dâwûd [adh-Dhâhirî] ålägger att man straffas även om man skulle anklaga en slav.

Ibn-ul-Musayyab och Ibn Abî Laylâ sade:

“Om man anklagar en Dhimiyyah som har ett Muslimskt barn, straffas man.”

Den första åsikten är den korrekta. Ty om man inte straffas i fall man skulle anklaga henne utan barn, straffas man inte heller i fall hon skulle ha barn. Detsamma gäller i fall kvinnan hade varit galen.

1605 – Om man inte har tillräckligt många vittnen som vittnar om personens otukt, skall både anklagaren och vittnena straffas. Allâh (subhânah) sade:

“Och de som anklagar ärbara kvinnor och sedan inte visar sig ha stöd av fyra vittnen, straffas med åttio piskrapp.”2

Detta råder det även samstämmighet om bland följeslagarna. ´Umar piskade Abû Bakrah och hans vänner när de inte kunde hitta ett fjärde vittne bland följeslagarna – och ingen fördömde handlingen. 

1606 – Det är endast obligatoriskt att straffa anklagaren om den anklagade kräver det, ty det är hans rättighet. Sålunda straffas han inte förrän han begär det. Samma sak gäller alla andra rättigheter.

1 24:4

2 24:4