Skydd mot dålig fru, granne, avkomma och vän

3137 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade be:

اللَّهُمَّ إنِّي أّعُوذُ بِكَ مِنْ جَارِ السُّوءِ، وَمِنْ زَوْجٍ تُشَيِّبُنِي قَبْلَ المَشِيبِ، وَمِنْ وَلَدٍ يَكُونُ عَليَّ رَبّاً، وَمِنْ مَالٍ يَكُونُ عَلَيَّ عَذَابَاً، وَمِنْ خَلِيْلٍ مَاكِرٍ عَيْنُهُ تَرَانِي، وَقَلْبُهُ يَرْعَانِي؛ إِنْ رَأَى حَسَنَةً دَفَنَهَا، وَإِذَا رَأَى سَيِّئَةً أَذَاعَهَا

”Allâh! Jag ber Dig skydda mig mot dåliga grannar, mot en maka som orsakar mitt gråhår i förtid, mot ett barn som blir min herre, mot en egendom som orsakar mitt straff och mot en lömsk vän vars ögon ser mig och vars hjärta uppvaktar mig; när han ser en fin handling begraver han den och när han ser en dålig handling sprider han den.”

Rapporterad av at-Tabarânî i ”ad-Du´â’” (1/1425/1339): ´Abdullâh bin Ahmad bin Hanbal berättade för oss: al-Hasan bin Hammâd al-Hadhramî berättade för oss: Abû Khâlid al-Ahmar berättade för oss, från Muhammad bin ´Adjlân, från Sa´îd al-Maqbarî, från Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh), från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Berättarkedjan är bra. Alla dess återberättare nämns i ”at-Tahdhîb”. Hade det inte varit för den kända meningsskiljaktigheten kring Ibn ´Adjlân skulle jag sagt att den är autentisk.