Skillnaden mellan att höra och lyssna

Det är förbjudet att lyssna till det förbjudna, inte att höra det. Den som har vägarna förbi och hör otro, baktal eller flöjt har inte syndat. Dock syndar han enligt samstämmigheten om han lyssnar utan att fördöma med handen, munnen eller hjärtat.

Det har rapporterats från Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) att han hörde en fåraherde spela flöjt varpå han satte fingrarna i öronen och sade till Nâfi´: ”Hör du?” Han sade: ”Nej.” Då tog han ut fingrarna.”

Samma sak rapporterade han från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det bevisar att det är bättre att inte höra, inte att flöjt är tillåten. Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) hörde, han lyssnade inte. Han som hör syndar ju inte. På samma sätt belönas man inte för att höra Qur’ânen till skillnad ifrån att lyssna till den. Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) satte fingrarna i öronen för att understryka det domen. Om det hade varit tillåtet skulle han inte ha satt fingrarna i öronen. Faktum är att hans handling bevisar att man inte skall höra det som inte är tillåtet att lyssna till.

Därtill vet man inte om Nâfi´ var könsmogen eller inte. Det är möjligt att han var minderårig; det finns det som är tillåtet för barn men som är otillåtet för vuxna.