Skillnad på kamp och kaos

Abû Muhammad ´Abdullâh bin Abî Zayd al-Qayrawânî (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Martyrerna lever hos sin Herre och de försörjs.

FÖRKLARING

Det hör till Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm att martyrerna, som för övrigt är de som stupar för Allâhs sak för att Allâhs ord skall råda, lever ett gravliv efter det här livets slut. Han (ta´âlâ) sade:

وَلاَ تَحْسَبَنَّ الَّذِينَ قُتِلُواْ فِي سَبِيلِ اللّهِ أَمْوَاتًا بَلْ أَحْيَاء بَلْ أَحْيَاء عِندَ رَبِّهِمْ يُرْزَقُونَ

”Och betrakta inte dem som fallit i kampen för Allâhs sak som döda. Nej, de lever hos sin Herre och de försörjs.”1

وَلاَ تَقُولُواْ لِمَنْ يُقْتَلُ فِي سَبيلِ اللّهِ أَمْوَاتٌ بَلْ أَحْيَاء وَلَكِن لاَّ تَشْعُرُونَ

”Och säg inte om dem som stupar för Allâhs sak: ”De är döda.” Nej, de lever, fastän ni inte är medvetna om detta.”2

Ni känner inte av deras liv. Ty det livet är ett gravliv och tillhör det kommande livet och det dolda. Vi tror på att det är ett liv olikt deras jordiska liv. Således ärvs deras egendomar och deras änkor genomgår väntetider. Deras liv efter döden är ett gravliv.

De som stupar för Allâhs sak åsyftar kämparna på Allâhs väg för att Hans ord skall råda. De är martyrerna. En man kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och frågade om personen som krigar utav fanatism, mod och ögontjäneri – vem av dessa kämpar för Allâhs sak? Han svarade:

”Den som krigar för att Allâhs ord skall vara det högsta kämpar för Allâhs sak.”3

Strid för Allâhs sak har regler. Det tillkommer inte var och en att beväpna sig, döda och spränga. Kamp för Allâhs sak måste vara under den muslimske makthavarens ledning. Antingen leder han armén personligen eller också utser han någon som gör det. Kampen är något som endast makthavaren förfogar över. Muslimerna kämpar med honom, oavsett om han är syndig eller from. Så länge han inte hädar skall hans order till kamp åtlydas. Kaos och sprängattentat och dråp på egna initiativ är inte för Allâhs sak. Det är inget annat än fördärv, förstörelse på jorden och kaos. Islam tillåter inte det. Islam accepterar inte det på grund av alla medförda blodbad, missbrukade rättigheter och ödelagda egendomar. Det är en prövning, ingen kamp. Och vad medför allt det? Kaos och omskakad säkerhet, vilket är uppenbart.

13:169

22:154

3al-Bukhârî (2810) och Muslim (1904).