Situationer då hustrun får begära skilsmässa från maken

publicerad
05.08.2010

Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî
Källa: al-Mughnî (10/267-268)

Om en hustru hatar sin make på grund av hans utseende, karaktär, religiösa läggning, ålder, svaghet eller liknande samtidigt som hon fruktar att hon inte kommer att uppfylla Allâhs (ta´âlâ) rättighet i att lyda honom, får hon lov att skilja sig från honom förutsatt att hon ger honom en ersättning som lösgör henne från honom. Detta baseras på Allâhs (ta´âlâ) ord:

“Om ni alltså fruktar att inte kunna iaktta Allâhs gränser, kan inget klander riktas mot någon av makarna, om hustrun för att göra sig fri avstår något [till mannen].”1 

Det rapporteras att när Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) en morgon begav sig till morgonbönen, fann han Habîbah bint Sahl sittande vid hans dörr i mörkret. Allâh sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: “Vad är det med dig?” Då sade hon: “Det är varken jag eller Thâbit”, det vill säga hennes make. När Thâbit kom, sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till honom: “Habîbah bint Sahl har sagt till mig det Allâh har velat att hon skulle säga.” Habîbah sade: “Allâhs sändebud, jag har allt han har gett mig.” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till Thâbit bin Qays: “Ta [det] från henne.” Han tog det från henne och hon flyttade hem till sin familj. Denna hadîth är autentisk och dess kedja är bekräftad. Den rapporteras av Imâmerna som Mâlik, Ahmad och andra.

Denna åsikt har samtliga lärda i Hidjâz och Shâm. Ibn ´Abdil-Barr sade:

“Vi känner inte till att någon annan än Bakr bin ´Abdillâh al-Muzanî har en annan åsikt. Han anser det inte vara tillåtet. Han menar att versen är avskaffad med Allâhs ord:

“Om ni önskar lämna en hustru och i en hennes ställe ta en annan, tag då ingenting från den första.”2

Det sägs att Ibn Sîrîn och Abû Qulâbah sade att det inte är tillåtet för henne att begära skilsmässa om inte hennes make finner en annan man ovanpå henne. Detta baserar de på Allâhs ord:

“Och ni får inte utsätta dem för hård behandling för att återta något av vad ni har gett dem, såvida de inte bevisligen har gjort sig skyldiga till grovt oanständiga handlingar.”3

Vad oss – Hanâbilah – beträffar, håller vi oss till versen och hadîthen som vi nämnde. Likaså är detta ´Umars, ´Uthmâns, ´Alîs och andra följeslagares åsikt. Vi känner inte till att någon annan har haft en annan åsikt på deras tid. Sålunda anses det vara samstämmighet.

Att säga att versen är avskaffad kan man endast gå efter om man inte kan kombinera verserna med varandra och att den avskaffande versen uppenbarades efter den avskaffade versen. Detta saknar bevis.  Och om det skulle finnas bevis, så berör vår vers kvinnan som begär skilsmässa (Khul´) [medan den andra versen berör vanlig skilsmässa].

1 2:229

2 4:20

3 4:19