Salafs fina innovationer

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Jag varnar er för nyheter, ty varje nyhet är en innovation och varje innovation är en villfarelse.”1

Detta uttalande är litet i storlek, väldigt i betydelse och utelämnar ingenting. Hadîthen är en väldig grund i religionen och påminner om hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

Den som utför en handling som inte stämmer överens med vår angelägenhet, får den avvisad.”2

Varenda en som innoverar något grundlöst i religionen och tillskriver det islam får det avvisat. Det är en villfarelse som islam inte har något att göra med. Detta gäller såväl dogmer som handlingar och tal, uppenbara som dolda.

Beträffande att Salaf såg positivt på vissa innovationer, så handlade det om språkliga innovationer och inga religiösa innovationer. Exempelvis sade ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) efter att beordrat Ubayy bin Ka´b och Tamîm ad-Dârî (radhiya Allâhu ´anhumâ) att leda folket i nattbönen i Ramadhân:

”Detta är en förträfflig innovation.”

Det rapporteras också att han sade:

Om detta är en innovation så är det en fin innovation.”

Det rapporteras också att Ubayy sade till honom:

Detta fanns inte innan.” Då sade ´Umar: ”Jag vet, men det är bra.”

Det vill säga att handlingen på det här sättet fanns inte förr, men den har en grund i föreskriften som den kan refereras till. Dels manade och motiverade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till nattbön i Ramadhân varvid hans följeslagare bad i grupper och för sig, dels bad han själv flera nätter med sina följeslagare. Han befallde också att hans renläriga kalifer följs. Denna handling blev ju en av de renläriga kalifernas Sunnah som människorna var enade om på ´Umars, ´Uthmâns och ´Alîs (radhiya Allâhu ´anhum) tid.

Ett annat exempel är fredagsbönens första bönerop som ´Uthmân adderade till följd av människornas behov. ´Alî godkände handlingen och muslimerna vidhöll den efteråt. Det rapporteras att Ibn ´Umar sade att handlingen är innovation. Förmodligen menade han det hans fader menade om nattbönen i Ramadhân.

1Abû Dâwûd (4607), at-Tirmidhî (2676) och Ibn Mâdjah (34). Autentisk enligt al-Albânî i ”al-Irwâ’” (2455).

2al-Bukhârî (2697) och Muslim (1718).