Salafs enighet om verbets betydelse

Verbet (اسْتَوَى) kan inskränkas på tre sätt:

1 – Med (إِلَى), som i:

ثُمَّ اسْتَوَى إِلَى السَّمَاء

… därefter استوى Han إلى himlen…”1

Man säger att en person استوى إلى taket eller rummet. Han (subhânah) inskränkte det verbet med (إِلَى) två gånger i Sin skrift. En gång i ”al-Baqarah”:

هُوَ الَّذِي خَلَقَ لَكُم مَّا فِي الأَرْضِ جَمِيعاً ثُمَّ اسْتَوَى إِلَى السَّمَاء فَسَوَّاهُنَّ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ وَهُوَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ

Det är Han som för er har skapat allt vad jorden bär, därefter استوى Han إلى himlen och formade den till sju himlar. Han har kunskap om allt.”

Och en gång i ”as-Sadjdah”:

ثُمَّ اسْتَوَى إِلَى السَّمَاء وَهِيَ دُخَانٌ فَقَالَ لَهَا وَلِلْأَرْضِ اِئْتِيَا طَوْعًا أَوْ كَرْهًا قَالَتَا أَتَيْنَا طَائِعِينَ

Och Hanاسْتَوَى Sigإِلَى himlen, som var rök, och sade till den och till jorden: ”Kom, villigt eller nödda och tvungna!” – och de svarade: ”Vi kommer villigt!”2

Salaf var enade om att det verbet står för höghet och uppstigning.

2 – Med (عَلَى), som i:

لِتَسْتَوُوا عَلَى ظُهُورِهِ ثُمَّ تَذْكُرُوا نِعْمَةَ رَبِّكُمْ إِذَا اسْتَوَيْتُمْ عَلَيْهِ

… för att ni, efter att ha tagit dem i er tjänst och stigit ombord eller suttit upp på dem…”3

وَاسْتَوَتْ عَلَى الْجُودِيِّ وَقِيلَ بُعْداً لِّلْقَوْمِ الظَّالِمِينَ

… och den kom till vila på berget al-Djûdî. Då ljöd ropet: ”Det är ute med de orättfärdiga!4

فَاسْتَوَى عَلَى سُوقِهِ

… och reser sina raka stjälkar…”5

Språkvetare är enade om att också det verbet står för höghet, uppstigning och korrektion.

3 – Med (وَ), som i (اسْتَوَى) vattnet (وَ) brädan. De är jämlika, vill säga.

12:29

241:11

343:13

411:44

548:29