Salafiyyûns tålamod med varandra

En gång besökte vi Shaykh Sâlih al-Fawzân (hafidhahullâh). Vi kom in på det som kan hända Salafiyyûn emellan. Vi talar inte om det som händer mellan Salafiyyûn och Ahl-ul-Bid´a. Det är gammalt. Vi talar om det som kan hända ibland Salafiyyûn emellan. Han gav ett fint råd:

”Om det är något som kan begravas skall det begravas. Om det inte kan begravas får man rätta till det utan att glädja Ahl-ul-Bid´a.”

Han menar att det som kan begravas är personliga frågor som att en förtalar en annan och liknande. Det går att begrava. Det skall begravas. Vad religiösa frågor och liknande beträffar, så får de korrigeras via råd. Därtill skall man tänka på att få bra människor är omgivna av många dåliga människor. De kanske njuter mer av att vi besväras än hedningarna.

Vi besökte Shaykh Rabî´ och nämnde liknande frågor. Hans råd var:

”Härda och härda till dess att det inte går att härda mer.”

Han (hafidhahullâh) nämnde hur han härdade med vissa människor i runt tio år. Det är tvivelsutan en behandling som skall uppmärksammas. Man måste ta hänsyn till den här frågan. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Var mjuka i era bröders händer.”

Vad skall man då säga när det kommer till att påbjuda det goda och uppmärksamma det onda? Vi måste vara mjuka i våra bröders händer och inte vara arroganta. Vi får tänka bra om dem och vara fördomsfria. Människan kan aldrig uppnå lycka utan ett sunt hjärta. Hjärtat blir sunt när det är renat på alla föroreningar och avsikten är för Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) sak.