Salafiyyûns hårdhet

publicerad
28.09.2010

Talare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî

Källa: Silsilat-ul-Hudâ wan-Nûr (609)

Fråga: Beträffande Salafiyyûns hårdhet och brist på mjukhet – anser ni att denna – om Allâh vill –  Stödda grupp (at-Tâ’ifah al-Mansûrah) och dessa Främlingar (al-Ghurabâ’) har denna egenskap över lag eller är det bara enstaka individer som har den? Vad är ert råd kring denna fråga?

Svar: Jag anser att denna anklagelse har en grund, men att den är överdriven. Vi kan inte säga att vi inte besitter denna brist. Å andra sidan är jag övertygad om att kallets motståndare förstorar den överdrivet. Vissa anklagelser beror på själva gruppen och vissa beror på motståndaren.

Vad gäller själva gruppen, så om det finns någon bland muslimerna som kallar till det goda och förbjuder det onda, så är det just denna grupp. När de då ihärdigt kallar till en viss godhet och förbjuder en viss ondska, blir de hårda och extrema enligt dem som tar lätt på dessa frågor. Därför kallar den otrogna och orättvisa median de ”extrema” för ”fundamentalister” då de skiljer sig från andra när det kommer till att ivra efter att återvända till religionen så att den råder på jorden. Detta är gällande Främlingarna, Troslärans folk och den Stödda gruppen.

Det finns en annan sak som kan vara en brist i dem, eller i några av dem, något ingen grupp undkommer, och det är att en olämplig hårdhet kan härröra från dem. Men den överdrivs och generaliseras så att alla som tillskrivs denna sanna metodik dras över en kam. Till följd därav blir sanningen till en inbillning.

Det beror alltså på dessa två orsaker. En beror på dem som uppfyller plikten som knappt uppfylls av andra. Den andra beror på deras motståndare som inte behagas av deras metodik. Detta gäller framförallt för att de behandlar frågor som av andra milt sagt anses vara sekundära frågor. Annars kallar de dem för ”skal”, ”orsak till splittring” och andra orättvisa uttryck.