Salafiyyûn splittrar muslimerna

Frågeställaren: Shaykh, de fördömer oss för att vi kallar oss för ”Salafiyyûn” och säger att det orsakar splittring. Dessutom säger de att det inte nämns i Sunnah.

Imâm al-Albânî: Vad tillskriver dem sig själva då?

Frågeställaren: De tillskriver sig olika aktiviströrelser och Djamâ´at-ut-Tablîgh.

Imâm al-Albânî: Vad anser de då vara skillnad mellan oss?

Frågeställaren: De säger att skillnaden ligger i metodiken.

Imâm al-Albânî: Lyssna min broder. Här finns två frågor:

1 – Vårt Salafî-kall splittrar.

2 – Ordet ”Salafiyyah” är innoverat och saknar grund.

Låt oss först och främst koncentrera oss på den andra frågan och lägga den första åt sidan. Härmed kommer vi att klargöra för dem att både vi och de har namn som vi urskiljer oss med från andra muslimer. Till de kändaste islamiska grupperna som existerar i dag är al-Ikhwân al-Muslimûn, Hizb-ut-Tahrîr, Djamâ´at-ut-Tablîgh och Djamâ´at-ut-Takfîr wal-Djihâd som på den senaste tiden har nöjt sig med att kalla sig för ”Djamâ´at-ul-Djihâd”. Inga av dessa namn var kända förr i tiden.

Vi medger att vår tillskrivning till Salaf – och en individ som tillskriver sig Salaf är Salafî medan en grupp som tillskriver sig Salaf är Salafiyyûn – inte existerade förr. Men varför fördömer de oss för något de själva faller i? Däremot är skillnaden mellan oss i dessa tillskrivningar kolossal. Vi fortsätter med denna tillskrivning och vill inte ha någon annan. Denna tillskrivning tyder på en sann metodik som samtliga muslimer måste följa. Detta gäller dock inte de andra tillskrivningarna och namnen vilkas tillskrivningar inte visar sina anhängares metodik. Ta till exempel al-Ikhwân al-Muslimûn som tillskriver sig en samtid grupp medan vi tillskriver oss ett bortgånget folk. Skillnaden mellan dessa två tillskrivningar är kolossal. Vi tillskriver oss Salaf som prisades av Allâh (´azza wa djall) och vår profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har befallt oss i flera bekräftade hadîther att hålla fast vid deras vägledning. Men vem är gruppen som al-Ikhwân al-Muslimûn tillskriver sig? Denna skillnad är tillräcklig för oss.

Låt oss nu förflytta oss till Hizb-ut-Tahrîr. Vem tillskriver sig denna grupp? De tillskriver sig en man, Shaykh Taqiyy-ud-Dîn an-Nabhânî – må Allâh förbarma Sig över honom och förlåta oss och honom. Jag har träffat honom och jag känner honom. Jag vet att hans metodik inte stämde överens med Qur’ânen och Sunnah. Jag har träffat honom två gånger och då har vi diskuterat. Faktum är att han inte följde någon av de följda rättsskolorna, vare sig det handlade om trosläran eller förgreningsfrågorna. Vad hans troslära beträffar, vet du varken om han följer Salaf och Ahl-ul-Hadîth, Mâturîdiyyah eller Ashâ´irah. Och vad hans förgreningsfrågor beträffar, vet du varken om han följer Hanafiyyah, Shâfi´iyyah, Mâlikiyyah eller Hanâbilah. Jag vet att han inte följer någon av dem. Han tar från samtliga rättsskolor det som han anser passa hans tid. Detta har jag hört honom säga. Om då Hizb-ut-Tahrîr fördömer oss för vår tillskrivning, får de också fördöma sig själva för sin tillskrivning till Hizb-ut-Tahrîr.

Samma sak säger vi om alla andra kända grupper som finns i dag. Inga av dessa namn ger sina anhängare någon metodik. Och om den skulle göra det, stämmer den inte överens med Qur’ânen och Sunnah till skillnad från Salafiyyah som klart och tydligt manar till Qur’ânen och Sunnah. Det finns ingen tillskrivning som orsakar någon skada om man skulle avsvära sig den. Det enda undantaget är tillskrivningen till Salaf. Den som gör det och vet vad han säger, lämnar islam. Ty Salaf är först och främst profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare och deras efterföljare och därefter deras efterföljare. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Judarna har delat upp sig i sjuttioen grupper. De kristna har delat upp sig i sjuttiotvå grupper. Mitt samfund kommer att delas upp i sjuttiotre grupper; alla skall de till elden förutom en.”

Följeslagarna frågade då:

”Allâhs sändebud, vilka är de?”

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”De som är upprättade på det jag och mina följeslagare är upprättade på.”

Ingen av de omnämnda grupperna – och inte heller de grupper vi inte har nämnt – kan säga rakt ut att de inte följer Qur’ânen och Sunnah. Om de skulle säga det, utesluts de ur islam. Men räcker det i dag att man endast tillskriver sig Qur’ânen och Sunnah när den föregående hadîthen uttryckligen säger att till den räddade gruppens kännetecken hör att de följer profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare? Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nämnde inte bara sig själv, utan han inkluderade även sina följeslagare och sade:

”De som är upprättade på det jag och mina följeslagare är upprättade på.”

Denna inkludering stöds av Allâhs (ta´âlâ) ord i den ädla Qur’ânen:

”Men den som sedan vägledningen har klargjorts för honom sätter sig upp emot sändebudet och vill gå en annan väg än de troende, honom skall Vi vända i den riktning i vilken han vänder sig och låta honom brinna i helvetet – vilket jämmerligt mål.”1

Här nämner Allâh de troende tillsammans med sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och säger:

”Men den som sedan vägledningen har klargjorts för honom sätter sig upp emot sändebudet och vill gå en annan väg än de troende…”

Allâh (´azza wa djall) kunde likaväl endast ha sagt:

”Men den som sedan vägledningen har klargjorts för honom sätter sig upp emot sändebudet, honom skall Vi vända…”

Men utav en väldig vishet bifogade Han de troende till sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Vad är det för vishet med denna tillskrivning? Visheten är ytterst klar och tydlig; de troende förklarar för oss Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tal, handlingar och godkännanden. De var närmast profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Därför går det inte att endast tillskriva sig Qur’ânen och Sunnah. Detta gick på hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid till skillnad från i dag då främmande läror och falska åsikter har kommit till oss. I dag räcker det inte att endast tillskriva sig Qur’ânen och Sunnah. Därtill måste man inkludera profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagares, deras efterföljares och deras efterföljares förståelse. Detta är vårt, Salafiyyûns, kall.

Låt oss nu förflytta oss till deras påstående att vi splittrar muslimerna. Vem splittrar? Om vi skiljer sanning från lögn, så är det vår plikt. Om vi skiljer det korrekta från det vilseledda, så är det vår plikt. De får tala klarspråk när de anklagar oss för splittring. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) splittrade själv. Faktum är att ett av Qur’ânens namn är al-Furqân (Kriteriet). Varför? För att den skiljer lögn från sanning. Ett av sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) namn är al-Mufarriq (Uppdelaren). Detta rapporteras i al-Bukhârîs ”as-Sahîh”. Detta är en stor ära för honom. Ty han skilde lögnen från sanningen, avgudadyrkaren från muslimen, hycklaren från den troende och så vidare. Alltså kan ordet ”splittring” både vara berömvärt och klandervärt. Därför är det inte tillåtet att yttra detta ord oinskränkt, oavsett om det rör sig om beröm eller klander. Så om de säger att vi splittrar, frågar vi dem vad det är vi splittrar. Vi manar till Qur’ânen och Sunnah utmed Salafs metodik. Är han med oss? Om han säger det, anses vi inte ha splittrar något. Och om han inte är med oss, ja, då är det han som har splittrat sig från oss. Detta är svaret på din fråga.

1 4:115