Så lämnade Ibn Munabbih Qadariyyah

Ibn ´Uyaynah berättade från ´Amr bin Dînâr som sade:

”Jag kom hem till Ibn Munabbih i San´â´’. Han bjöd mig på valnötter från sitt hem. Jag sade till honom: ”Jag önskar att du aldrig hade skrivit något om ödet.” Han sade: ”Jag svär vid Allâh att jag önskar detsamma.”

Ahmad berättade från ´Abdur-Razzâq som sade:

”Jag hörde min fader säga att år 100 vallfärdade de flesta lärda inklusive Wahb. Efter att de hade bett ´Ishâ’ besöktes han av en grupp bestående av bland andra ´Atâ’ och al-Hasan. De ville diskutera med honom om ödet. Han började bemästra ett område inom lovprisningen och fortsatte tala till gryningen. Därefter skildes de åt utan att någon hade frågat honom om något.”

Ahmad sade:

”Han anklagades för något om ödet men tog tillbaka det.”

al-´Idjlî sade:

”Han tog tillbaka det.”

Hammâd bin Salamah rapporterade från Abû Sinân ´Îsâ bin Sinân som berättade att han hörde Wahb säga:

”Jag brukade negera ödet till dess att jag hade läst drygt sjuttio profetiska böcker. I varje bok står det: ”Den som anser att han har en fri vilja har hädat.” Därmed lämnade jag min dogm.”

Wahb bin Munabbih sade:

”Memorera tre saker från mig: Håll er borta från alla följda lustar, dåliga umgängen och egenkärlek.”