Så hamnade Djamâ´at-ut-Tablîgh i Saudiarabien

Fråga 54: Kan ni berätta om Djamâ´at-ut-Tablîghs fara? De är nämligen utspridda bland oss och månar om ungdomarna.

Svar: Många välvilliga, ärliga och uppriktiga lärda har skrivit om dem. Dessvärre hör våra länder inte talas om dessa böcker. Böckerna tar upp deras dogmer, myter, innovationer och villfarelser som finns i deras böcker, tal och händelser, men de hör inte.

Det som sägs om al-Ikhwân al-Muslimûn kan sägas om Djamâ´at-ut-Tablîgh. De sistnämnda praktiserar avguderi, innovationer och villfarelse. Till och med större avguderi finns bland dem. De tror på individer som sägs känna det dolda och förfoga över skapelsen. De tror på panenteism och många andra villfarelser.

Naqshbandiyyah kallar till panenteism. Däri sägs det att de lärda vet det dolda och förfogar över skapelsen. De besitter en massa katastrofala uppfattningar. Detta är bara Naqshbandiyyah. Jag läste hur Naqshbandiyyahs Shaykh blev rådd av sin lärare att rasta hundar. Han rastade hundar. Att rasta hundar är en stor dyrkan hos dem. Å ena sidan befallde sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att hundar dödas, å andra sidan går den här ut och rastar dem och ser efter dem. Det är mycket sorgligt. Därtill visade han hundarna respekt och gick alltid bakom dem. Hans lärare hade berättat för honom att han skulle finna sin lycka hos en av hundarna. Följaktligen sökte han sin lycka bland dem. En dag såg han en hund ligga på marken med benen i vädret och ylade och grät. Han brast i gråt och bad Allâh besvara hundens böner. Där och då begåvade Allâh honom med lycka, säger de. Detta är alltså Naqshbandiyyahs Shaykh. Titta hur de gräver sin egen grav och vad de leder samfundet till! Denna katastrof är bara en i mängden hos denna sekt som Djamâ´at-ut-Tablîgh lovar trohetslöfte. Sedan kommer de till ett monoteistiskt land, kallar dess invånare och påstår att de kallar till Allâh och räddar dem från villfarelse. De snarare förflyttar dem från Tawhîd till avguderi, innovationer och villfarelser.

De har rest tält och byggt sin moské bredvid Nidhâm-ud-Dîn i hopp om välsignelse från honom samt för att helga honom. I hans moské finns fem gravar. Folk cirkulerar runt dem, bugar sig inför dem, faller ned på ansikte inför dem och gråter hos dem. De upplever större vördnad där än när de ber till Allâh (tabârak wa ta´âlâ). Mellan deras moské och hans moské ligger fullt med blommor på gatan i ära av gravarna. De ändrar inte alls på den synden – de anser det inte ens vara synd. De skryter med närheten till Nidhâm-ud-Dîns grav och betraktar honom som en av Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) största troende och gudfruktiga slavar.

Ändlösa katastrofer. Vi känner deras grunder, metodiker och villfarelser. De lärda har klargjort dem. Shaykh Hamûd at-Tuwaydjirî (rahimahullâh) har skrivit om dem och klargjort. Det här landets ungdomar bör dra nytta av den ädle Shaykhens böcker. Han var Salafî, ärlig och uppriktig och ägnade hela sitt liv åt att kalla till sanningen och försvara sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah mot innovationer och villfarelser. Han har status i det här landet. Tyvärr har människorna varken respekterat honom eller gagnats av hans böcker.

Allt Djamâ´at-ut-Tablîghs ledare säger accepterar de slaviskt och respektfullt. Djamâ´at-ut-Tablîgh, Râfidhah och al-Ikhwân al-Muslimûn sympatiserar med varandra, står på varandras sida och samarbetar om konspirationer mot det här landet. Självklart vet ni Djamâ´at-ut-Tablîghs förhållande till judarna, hinduerna, kommunisterna och Väst; de går fritt in i alla länder utan några hinder. Hur kommer det sig? De vet att de är galningar. Men bakom dem finns listiga företrädare. Djamâ´at-ut-Tablîghs ledare är ytterst listiga och sluga. De har starka band till islams fiender i hela världen, inklusive Iran. Ahl-us-Sunnah i Iran har svårt med att röra sig mellan byarna för att besöka släktingar då landets Râfidhî-regering är oerhört hård mot dem. De sätter stopp för dem och bestraffar dem. Djamâ´at-ut-Tablîgh har däremot fritt fram i Iran. De får övernatta i moskéer, predika och tala om allt falskt. Hade de sagt något rätt skulle de kastat ut dem. Det är sanningen om Djamâ´at-ut-Tablîgh.

Om jag eller någon annan hade velat gå ut med dem för att tala om Tawhîd skulle de aldrig gått med på det. De besökte Shaykh Dhiyâ’-ur-Rahmân från det islamiska universitet. Han är ju ursprungligen från Indien. De bad honom följa med dem ut. Han ursäktade sig, men de fortsatte att tjata på honom. Han berättade för dem att han kommer att kritisera dem för deras fel och att han inte klarar av att tiga om dem. Trots det välkomnade de honom hjärtligt. Så han gick ut med dem. När de började tala märkte han att de gjorde fel varpå han korrigerade dem. Följaktligen bad de honom på ett mycket mjukt och artigt sätt att återvända, vilket han också gjorde. Sedan begav han sig till deras ledare, Sa´îd Ahmad, här i al-Madînah och berättade för honom vad som hade hänt. Han sade:

”Ja. När du går ut med dem skall du varken kritisera eller protestera.”

De fördöms aldrig i det monoteistiska landet. Korrigera inte fel. Tala inte om Tawhîd. Om deras kall hade varit någorlunda seriöst och för Allâhs sak skulle deras tillstånd inte varit på det här viset. Alltsedan begynnelsen har de konspirerat mot det här landet. De har haft tiotals konferenser i Indien med syftning på att förstöra Saudiarabien inklusive Makkah och al-Madînah. Med tiden har de även kommit förklädda i Salafiyyahs klädsel. Den första delegationen kom till Shaykh Muhammad bin Ibrâhîm och sade sig vara Ahl-ul-Hadîth och Salafiyyûn som är ute efter att kalla och bekämpa gravdyrkan och avguderi. Han godkände dem och skrev till prinsen av Sharqiyyah att samarbeta med dem, ty de kallar till sanning och bekämpar avguderi och innovationer. Rätt som det var började folk rapportera deras avguderi, innovationer, villfarelser och annat.

Det var så det kom in i det här landet; i Salafiyyahs namn. De sade sig bekämpa gravdyrkan och avguderi. I själva verket reser de gravar. Folk berättar hur de har begravningsplatser med resta gravar. De säljer gravar för 20.000 rupier när rupien är dyr. De har folk i hela Indien som samlar in pengar till de döda. Avgudadyrkarna samlar pengar för att skänka dem som eder till sina avgudar. De samlar pengar, spenderar dem och gör många andra villfarelser. Det räcker som sagt med böckerna som har skrivits om dem.

De för folk bakom ljuset. De påstår att Shaykh Ibn Bâz respekterar dem, hjälper dem och rekommenderar folk att gå ut med dem. Shaykh Ibn Bâz (rahimahullâh) var alltid försiktig. I slutändan sade han konkret att de besitter avguderi och innovationer. Han sade att det inte är tillåtet att gå ut med dem frånsett för en student som gör det för att lära dem och korrigera deras fel och villfarelser. En ignorant får alltså inte gå ut med dem.

Shaykhen (rahimahullâh) avsåg nämligen att du går ut med dem för att lära dem Tawhîd och kalla dem till Tawhîd och Sunnah. De vinklar hans ord och säger att han är med dem. De gör ungdomarna till åtlöje. De har naturligtvis farliga konspirationer mot det här landet. De har band till Italien och andra länder. De har band till islams fiender överallt och efterlever deras motiv.