Respekt till makthavare och lärda

Jag gläds av frågeställarens ord och att människorna ser upp till de lärda. Människorna kommer att vara upprättade i ett bra tillstånd så länge de högaktar dem som har makten över dem och handlar utmed Allâhs ord:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ أَطِيعُواْ اللّهَ وَأَطِيعُواْ الرَّسُولَ وَأُوْلِي الأَمْرِ مِنكُمْ

”Troende! Lyd Allâh och lyd sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts.”1

De som har fått myndighet och ansvar är de lärda och makthavarna.

De lärda har fått myndighet och ansvar inom Allâhs föreskrift. De förklarar och förtydligar den åt samfundet och sprider den bland det.

Makthavarna har fått myndighet och ansvar för att verkställa Allâhs befallning som de ålägger människorna. Därför brukade makthavarna referera till de lärda. Om inte makthavarna har de lärda, går de långt vilse. Om de inte följer Allâhs föreskrift, kommer medborgarna att trotsa dem utmed deras olydnad gentemot Allâh. Detta måste vi begripa; medborgarnas olydnad gentemot makthavarna är utmed makthavarnas olydnad gentemot Allâh (´azza wa djall). Ju lydigare makthavarna är gentemot Allâh, desto mer låter Han medborgarna underkuva sig makthavarna och vice versa.

Det sägs att när ´Abdul-Malik bin Marwân såg hur medborgarna trotsade honom, samlade han herrefolket och sade:

”Ni vill att vi skall behandla er som Abû Bakr och ´Umar. Var som Abû Bakrs och ´Umars medborgare, så kommer vi att vara som Abû Bakr och ´Umar.”

En man från Khawâridj kom till ´Alî bin Abî Tâlib och sade:

”´Alî! Hur kommer det sig att människorna gör uppror mot dig och inte mot Abû Bakr och ´Umar?” Då sade han: ”För att mina medborgare är du och dina jämlikar medan Abû Bakrs medborgare var jag och mina jämlikar.”

Han fick tyst på honom.

Om människorna refererar till dem vilka myndighet och ansvar har anförtrotts, befinner de sig i ett bra tillstånd. Men om de motsätter sig dem och okunnigt skiljer sig från de lärda och trotsar makthavarna, hamnar man endast i en olycka som berör båda parterna.

Vi är ålagda att respektera de lärda och makthavarna och råda dem. Råd är inte detsamma som smutskastning från predikstolen och på allmänna platser. Folk letar efter deras fel och säger att den och den lärde sade felaktigt det ena och det andra och att landet har felaktigt gjort det ena och det andra. Detta har inget med råd att göra. Ett råd är att du tar kontakt med personen som har felat. Du kan göra det med medlare eller utan. Därpå förklarar du hans fel för honom. Måhända diskussionen leder till att alla inser sanningen som antingen han eller också du går tillbaka till. Det är också möjligt att båda ser på saken från sin synvinkel och till följd därav ursäktar båda varandra. Men att baktala de lärda och makthavarna på ett annat sätt leder endast till att samfundet rivs och splittras.

Om det är som frågeställaren – må Allâh leda honom till framgång – sade och att människorna ser upp till de lärda, så är det en ren godhet och lycka. Vi hoppas på att människorna även ser upp till makthavarna och att de råder dem. De måste veta att de också är människor. De är inte felfria. De felar som alla andra människor. Gör du inte fel när du uppfostrar dina barn i ditt hem? Även de kan göra fel, även om deras arbetsfält är vidare än ditt. Ditt arbetsfält är begränsat till ditt hem medan deras är väldigt brett.

Därför säger jag att det hör till Allâhs gåvor att det finns kärlek, kontakt och råd mellan medborgarna och dem åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts bland de lärda och makthavarna. Samtliga parter måste gå tillbaka till sanningen när den väl klargörs. Allâh säger:

فَإِن تَنَازَعْتُمْ فِي شَيْءٍ فَرُدُّوهُ إِلَى اللّهِ وَالرَّسُولِ إِن كُنتُمْ تُؤْمِنُونَ بِاللّهِ وَالْيَوْمِ الآخِرِ ذَلِكَ خَيْرٌ وَأَحْسَنُ تَأْوِيلاً

”Och om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Allâh och sändebudet, om ni tror på Allâh och den Yttersta dagen. Detta är bäst och det [gynnar] en riktig och lycklig utgång.”

1 4:59