Râfidhahs dumma sorg på ´Âshûrâ’

Till deras dumhet hör att de sörjer och jämrar sig över en man som dog flera år sedan. Det är allmänt känt att en sådan handling har förbjudits av Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om den skulle ske direkt efter personens död. Det har rapporterats autentiskt från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han sade:

”Den som slår på kinderna och river sönder öppningarna [på kläderna] och talar utmed den hedniska tiden är inte från oss.”1

Det är just det dessa människor gör. De slår sig på kinderna, river sönder sina kläder, talar utmed den hedniska tiden och andra förbjudna saker och ting flera år efter att personen hade dött. Handlingen hade hört till de största synderna om den hade utspelats direkt efter personens död. Vad skall man då säga om den utspelar sig flera år efteråt?

Det är allmänt känt att både profeter och andra som är bättre än al-Husayn har dödats orättvist. Hans  fader dödades orättvist och han var bättre än honom. Likaså dödades ´Uthmân bin ´Affân och mordet på honom var början på den väldiga prövningen som ägde rum efter profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) död. Den skada och det fördärv som var konsekvenserna av hans död är flera gånger större än konsekvenserna av al-Husayns död. Andra har dödats och dött och aldrig någonsin har någon stått för dessa begravningshögtidligheter och sorgetider en längre period efteråt. Det enda undantaget är dessa dårar som skulle ha varit gamar om de hade varit fåglar och åsnor om de hade varit boskap.

Exempel på det är att vissa av dem vägrar att använda sig av ved från tamariskbusken2. De påstår att  de har fått reda på att al-Husayns blod kom på busken. Det är allmänt känt att det inte är föraktfullt att använda sig av just den busken till bränsle oavsett vems blod som har hamnat på den. Vad skall man då säga om resten av buskarna som inte har befläckats av blod?