Râfidhah och Taqyah

 Hyckleri och kätteri finns mer i Râfidhah än i någon annan grupp. Faktum är att varenda en av dem måste ha en del av hyckleri i sig. Grunden till hyckleriet är lögn och att man säger något som man inte tror på. Allâh berättade att hycklarna säger saker som de själva inte tror på.

Detta låter Râfidhah utgöra en av deras religions principer. De kallar det för ”Taqyah”. Den tillskrivs  Ahl-ul-Bayts imamer, något Allâh har rentvått dem från. De säger till och med att Dja´far as-Sâdiq sade:

”Taqyah är min religion och mina fäders religion.”1

Allâh har rentvått de troende från Ahl-ul-Bayt och andra från detta. De tillhörde de trovärdigaste och religiösaste människorna. Deras religion var gudsfruktan (Taqwâ) och inte Taqyah. Allâh (ta´âlâ) sade:

لاَّ يَتَّخِذِ الْمُؤْمِنُونَ الْكَافِرِينَ أَوْلِيَاء مِن دُوْنِ الْمُؤْمِنِينَ وَمَن يَفْعَلْ ذَلِكَ فَلَيْسَ مِنَ اللّهِ فِي شَيْءٍ إِلاَّ أَن تَتَّقُواْ مِنْهُمْ تُقَاةً

”De troende skall inte ta de otrogna snarare än sina trosbröder till bundsförvanter – den som gör så skär av banden till Allâh – om inte ert syfte är att med detta [skydda er] mot ett hot.”2

Här finns en befallning till skydd mot de otrogna, inte till hyckleri och lögn. Allâh (ta´âlâ) lät den tvingade uttala sig på ett otroget sätt förutsatt att hans hjärta var övertygat om tron. Däremot har ingen från Ahl-ul-Bayt tvingats till något. Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh) tvingade varken någon från dem eller någon annan att lova honom tro och lydnad för att inte tala om att han inte tvingade dem till att prisa och berömma honom. Faktum är att ´Alî och andra från Ahl-ul-Bayt brukade nämna följeslagarnas förträffligheter, prisa dem, be om nåd för dem och be för dem. Det råder samstämmighet om att ingen tvingade dem till det.

1 al-Kâfî (2/219) av al-Kulaynî.

2 3:28