Rädslan efter dyrkan

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَالَّذِينَ يُؤْتُونَ مَا آتَوا وَّقُلُوبُهُمْ وَجِلَةٌ أَنَّهُمْ إِلَى رَبِّهِمْ رَاجِعُونَ  أُوْلَئِكَ يُسَارِعُونَ فِي الْخَيْرَاتِ وَهُمْ لَهَا سَابِقُونَ

”Och som, när de ger sina gåvor, ängslas vid tanken på att de skall stå till svars inför sin Herre. Det är dessa som alltid är ivriga att göra gott och som här visar sig som de främsta.”1

De skänker samtidigt som de bävar och räds att deras skänk inte skall accepteras på grund av uteblivna villkor. Det tyder på oro och försiktighet. Imâm Ahmad sade: Yahyâ bin Âdam berättade för oss: Mâlik bin Mighwal berättade för oss: ´Abdur-Rahmân bin Sa´îd bin Wahb berättade för oss, från ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) som sade:

”Allâhs sändebud! Är det mannen som stjäl, gör otukt och dricker sprit och räds Allâh (´azza wa djall)?” Han sade: ”Nej, du dotter till den trovärdige. Det är han som ber, fastar och skänker välgörenhet och räds Allâh (´azza wa djall).”

Hos at-Tirmidhî och Ibn Abî Hâtim står det:

”Nej, du dotter till den trovärdige. Det är han som ber, fastar och skänker välgörenhet och räds att det inte mottas från dem:

أُوْلَئِكَ يُسَارِعُونَ فِي الْخَيْرَاتِ

”Det är dessa som alltid är ivriga att göra gott.”

123:60