Profetens kärlek till sötsaker och honung

publicerad
09.03.2010

Författare: Muhammad bin ´Îsâ at-Tirmidhî
Källa: al-Djâmi´ (1891)
Förklaring: Imâm Muhammad ´Abdur-Rahmân al-Mubârakfûrî
Källa: Tuhfat-ul-Ahwadhî (5/455-456)

1891 – Salamah bin Shubayb, Mahmûd bin Ghaylân och Ahmad bin Ibrâhîm ad-Dawraqî berättade för oss: Abû Usâmah berättade för oss, från Hishâm bin ´Urwah, från sin fader, från ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) som sade:

“Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) älskade sötsaker och honung.”

Denna hadîth är god och autentisk samt främmande.

 

FÖRKLARING

an-Nawawî sade:

“Med sötsaker menas allt sött. Anledningen till att även honungen nämns, är för att framföra dess ädelhet och utmärkelse.”

Ibn Battâl sade:

“Sötsaker och honung hör till de goda tingen som nämns i Allâhs (ta´âlâ) ord:

“Ät av de goda ting som Vi har skänkt er för ert uppehälle.”1

Detta stärker åsikten som säger att betydelsen är att glädjas över lovliga saker och ting. Under denna hadîth hamnar alla andra goda maträtter som påminner om sötsaker och honung. al-Khattâbî och Ibn-ut-Tîn sade:

“Hans kärlek till det innebar inte att han längtade och hungrade efter det. Det betyder att han åt av det om han blev bjuden på det på ett rättfärdigt sätt. Därmed fick man veta att han var förtjust i det.”

1 2:57