Pratar om allt förutom Salafiyyahs dogm

Imâm ´Abdullâh bin al-Mubârak sade om Djahmiyyah:

De påstår att din gud som är ovanför himlen är ingenting.”

´Abbâd bin al-´Awwâm sade:

Jag talade med Bishr al-Marîsî och hans anhängare och kom fram till att de säger att det inte finns någon ovanför himlen. Jag anser att man varken skall ingå i äktenskap med dem eller ärva dem.”

Liknande sade ´Abdur-Rahmân bin Mahdî, Wahb bin Djarîr, al-Qa´nabî, Abû Ma´mar al-Qatî´î och andra imamer. De gjorde dock inte Takfîr på den som hade den dogmen förrän han fick reda på sanningen, vilket Imâm Ibn Djarîr at-Tabarî sade.

Således fördömer jag majoriteten av islamiska författare å det hårdaste för att de skriver om allt i islam frånsett Salafiyyahs dogm och profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) väg. Jag syftar framför allt på individer som tar sig an att uppfostra nya generationer och ge dem sin pedagogik och inlärning. Dessa människor försöker inte alls rätta till begreppen om islam som det råder en mycket stor oenighet kring. Vissa försumliga, eller så låtsas de vara försumliga, tror att oenigheten finns bara inom förgreningsfrågorna till skillnad från fundamenten. Det finns många exempel på det, det vet han som har studerat böcker om sekter eller vet vad dagens muslimer tror på. Det räcker med ämnet som vi behandlar just nu, nämligen Allâhs höghet över skapelsen. Vi följer Salaf och tror övertygat på det. Andra följer andra och antingen förnekar det eller också betvivlar det. Tvivel är ju tvivelsutan något som motstrider övertygelse. Trots det sade doktorn att vi alla tror på Allâh. Men var är den sanne troende? Alla grupper kan svaret, ändock det inte är det vi skall tala om nu. Mitt syfte är att döda myten om att vi bara är oeniga kring förgreningsfrågor och istället se till att lära de muslimska ungdomarna deras religion, såväl dess grunder som förgreningar, utmed Qur’ânen, Sunnah och Salafs förståelse.