Pennan är den första skapelsen

Författare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Silsilah al-Ahâdîth as-Sahîhah (133)
Maktabah al-Ma´ârif, 1415/1995
fotnoter: darulhadith.com
publicerad
19.04.2006

133 – ”Det första Allâh (ta´âlâ) skapade var Pennan och Han
beordrade den att skriva ned allt som skulle äga rum.”

Rapporterad av Ibn Abî ´Âsim
i ”as-Sunnah” (108) och ”al-Awâ’il” (3), Abû Ya´lâ (1/126) och al-Bayhaqî
i ”as-Sunan al-Kubr┠(9/3) och ”Kitâb-ul-Asm⒠was-Sifât” (271) via Ahmad
som sade: ´Abdullâh bin al-Mubârak berättade för oss: Rabâh bin Zayd,
från ´Umar bin Habîb, från al-Qâsim bin Abî Bazzah, från
Sa´îd bin Djubayr, från Ibn ´Abbâs, från profeten (sallâ Allâhu
´alayhi wa sallam).

Jag säger: Berättarkedjan är
autentisk. Samtliga män är pålitliga. Hadîthen har likaså
en uppföljare från Ibn ´Umar från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi
wa sallam) och däri förekommer ett viktigt tillägg.

I hadîthen förekommer en avvisning
av en troslära som borrat sig fast i många människors hjärtan, nämligen
att Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ljus är det första som
skapades av Allâh (tabârak wa ta´âlâ). Detta påstående har
ingen autentisk grund samtidigt som ´Abdur-Razzâqs hadîth har en okänd
berättarkedja – något vi – om Allâh vill – förmodligen kommer att
ta upp i ”Silsilah al-Ahâdîth adh-Dha´îfah”.

Likaså består hadîthen
av en avvisning av dem som säger att Tronen skapades först. Detta påstående
stöds inte av någon text från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu
´alayhi wa sallam). Den som säger det, gör det enbart med hjälp av Istinbât
(att dra ut domar ur Texterna) och Idjtihâd. En av dem är Ibn Taymiyyah.
Därför är det bättre att hålla fast vid denna hadîth eftersom hadîthen
direkt behandlar frågan samt att man inte handlar enligt Idjtihâd
då en Text redan finns.

Dessutom är tolkningen som säger
att Tronen skapades före Pennan falsk. Denna tolkning hade däremot varit
korrekt om det funnits ett slående bevis för att Tronen är den första
skapelsen. Men i och med att denna text inte finns, är det inte tillåtet
att misstolka på detta vis.

Tillika avvisas den som säger
att skapelsen inte har någon början och att det inte finns någon
skapelse utan att den föregås av en annan skapelse och så
vidare till dess att det inte finns någon början. Följaktligen kan
man inte säga att en viss skapelse är den första skapelsen.

Hadîthen avvisar detta utlåtande
och visar att Pennan är den första skapelsen som inte föregås av
någon annan skapelse.

Ibn Taymiyyah (rahimahullâh)
fördjupade sig i denna fråga då han avvisade filosoferna när
han försökte bevisa att skapelserna inte har någon början. Däri
kom han med saker och ting som får förståndet att förvirras
och som de flesta hjärtan avvisar. Det gick så långt, att
hans motståndare anklagade honom för att säga att skapelserna är
eviga utan någon början trots att han klart och tydligt säger
att samtliga skapelser föregås av vakuum och icke-existens
.
Men trots det säger han att skapelserna går i en serie som leder
till det som inte har någon början på samma sätt som han och
andra säger att skapelserna går i en serie som leder till det som
inte har något slut. Detta uttalande är inte bara underkänt, utan
även avslaget med denna hadîth. Vi önskade verkligen att Ibn Taymiyyah
(rahimahullâh) inte gett sig in i denna fråga, ty den påminner
om filosofi och retorik som vi blivit varnade för och beordrade att fly
från. [1] Men å andra sidan hade Imâm Mâlik (rahimahullâh) rätt
som sade:

”Samtliga av oss avvisar och
avvisas förutom mannen (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i den här graven.”


[1] ´Allâmah Sâlih bin Fawzân
al-Fawzân sade angående Ibn Taimiyyahs åsikt i denna
fråga:

Mellan
sidorna 164 och 188 gav han – det vill säga al-Bûtî
– sig häftigt och våldsamt på Shaykh-ul-Islâm
Ibn Taymiyyah. Däri anklagade han honom för att besitta filosofernas
åsikt om att händelsernas ursprung inte har någon början.

Detta är en fråga som Shaykh-ul-Islâms
fiender – såväl som gårdagens som dagens –
har anklagat honom för. De säger att han anser att händelserna
inte har någon början. Dr. al-Bûtî utnyttjade denna
fråga för att kunna andas ut det hat han har mot Shaykh-ul-Islâm
Ibn Taymiyyah. Ty han är Salafiyyûns Shaykh och de har gjort
livet surt för honom i dag. Men varken han eller hans föregångare
har något att gå på i deras krig mot Shaykh-ul-Islâm
– och lov och pris tillkommer Allâh. På samma sätt
som Allâh avvisade hans föregångare, kommer Han göra
detsamma med honom och hans vrede utan att ha uppnått något.

Vad Shaykh-ul-Islâm sade, är att Allâhs
handlingar inte har någon början eftersom Allâh är
den Förste som inte föregås av någon eller något.
Han sade:

”Den obligatoriska intervallen [av handlingar] är
det som Sharî´ahn har tytt på av Herrens (ta´âlâ)
handlingar och att de är eviga. Varje handling föregås
alltså av en annan. Detta är exempelvis oundvikligt i Hans
tal. Det har aldrig varit så att Allâh inte har varit talande
för att därefter bli det. Faktum är att Han alltid har
varit talande och Han talar när Han vill. Detsamma gäller alla
andra av Hans handlingar som hör till Hans liv. Allt levande handlar.
Skillnaden mellan det levande och det döda är handlingen. Vår
Herre (ta´âlâ) har aldrig befunnit Sig i en period i
vilken Han inte är beskriven med fullkomlighet som tal, vilja och
handling.”

Därefter sade han:

”Detta betyder emellertid inte att skapelsen upphör
vara med Honom. Han (subhânah) föregår samtliga Sina
skapelser på ett sätt som inte föregås av någonting.
Varje skapelse har en början till skillnad från Skaparen som
inte har det. Han är den ende Skaparen och allting annat än
Allâh är skapat och existerande efter att ha varit ickeexisterande.”

Sedan sade han:

”Både Sharî´ahn och intellektet
bevisar att allting annat än Allâh (ta´âlâ)
är skapat och existerande efter att varit ickeexisterande. Däremot
säger varken Sharî´ahn eller intellektet att det har
funnits en period då Allâh inte handlade för att därefter
befinna Sig i en period i vilken Han gjorde det. Faktum är att både
Sharî´ahn och intellektet bevisar rena motsatsen.”

Detta är sammanfattningen av
Shaykh-ul-Islâms åsikt i denna fråga. Vad i det kan
man använda sig av för att fördöma honom – vilket
Doktorn och hans jämlikar gör – om inte drift, hat, okunnighet
och försummelse? Skillnaden mellan Shaykh-ul-Islâms åsikt
och filosofernas är som skillnaden mellan sanning och lögn och
tro och otro.
” (Ta´qîbât ´alâ
Kitâb ”as-Salafiyyah laysat Madhhaban”, sid. 46-48)