Om hälsning till profeten som död hade varit som när han var levande

Beträffande hälsningen till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vid hans grav, så vet vi vid det här laget att varken följeslagarna eller efterföljarna som bodde i al-Madînah gjorde det när de kom in i moskén eller gick ut ur den. Om denna hälsning till honom hade varit som hälsningen till honom under hans livstid, skulle de ha hälsat på honom varje gång de gick in och ut ur moskén som de gjorde på hans livstid när han var inne i moskén. Det var föreskrivet för dem att hälsa på honom varje gång de såg honom. Faktum är att det är Sunnah att hälsa när man kommer till en samling och när man lämnar den. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade om det:

”Den första [hälsningen] har inte mer rätt än den andra.”1

När han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) levde och någon kom in till honom, hälsade man på honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Samma sak gjorde man om man skulle ge sig iväg. Något liknande är dock inte föreskrivet att göra med graven, vilket muslimerna är enade om. Detta är allmänt känt från följeslagarnas sed.

1 Ahmad (2/439).