Ödet är ingen ursäkt för syndaren

Fråga: Vad säger ni om den som argumenterar med ödet när han syndar och säger att det redan är bestämt i fall han skall vara olycklig eller lycklig?

Svar: Han har rätt när han säger att det är bestämt i fall han skall vara olycklig eller lycklig. Men är han påtvingad till det? Vet han att Allâh har bestämt det för honom? Vi vet inte vad som är bestämt för oss innan vi har handlat. Om han inte vet att han skall göra en dålig handling förrän han har gjort den, så får han tänka sig tillhöra de lyckliga och handla enligt deras handlingar.

Personen som argumenterar med ödet för att synda argumenterar inte med ödet för världsliga ändamål. Du ser hur han gör allt för att uppnå sitt mål utan att argumentera med ödet. Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) annullerade argumentationen med ödet när Han sade:

رُّسُلاً مُّبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ لِئَلاَّ يَكُونَ لِلنَّاسِ عَلَى اللّهِ حُجَّةٌ بَعْدَ الرُّسُلِ وَكَانَ اللّهُ عَزِيزًا حَكِيمًا

”Sändebud som förde med sig ett glatt budskap om hopp och varnande ord, för att människorna, efter [att ha hört] sändebuden, inte skall kunna skylla på [okunnighet] inför Allâh. Allâh är allsmäktig, vis.”1

Om ödet hade varit ett argument, skulle det varit det både före och efter sändebuden. Han annullerade även hedningarnas ord när Han sade:

سَيَقُولُ الَّذِينَ أَشْرَكُواْ لَوْ شَاء اللّهُ مَا أَشْرَكْنَا وَلاَ آبَاؤُنَا وَلاَ حَرَّمْنَا مِن شَيْءٍ كَذَلِكَ كَذَّبَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِم حَتَّى ذَاقُواْ بَأْسَنَا

”Avgudadyrkarna kommer att säga: ”Om Allâh hade velat skulle varken vi eller våra förfäder ha satt något vid Hans sida och vi skulle inte ha förbjudit något [som Han har förklarat lovligt].” Också deras föregångare beljög till dess de fick erfara Vår vrede.”2

14:165

26:148