När en kvinna ska argumentera

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَإِذَا بُشِّرَ أَحَدُهُم بِمَا ضَرَبَ لِلرَّحْمَنِ مَثَلًا ظَلَّ وَجْهُهُ مُسْوَدًّا وَهُوَ كَظِيمٌ أَوَمَن يُنَشَّأُ فِي الْحِلْيَةِ وَهُوَ فِي الْخِصَامِ غَيْرُ مُبِينٍ

Om någon av dem får höra om det som han tillskriver den Nåderike, mörknar hans uppsyn och den undertryckta vreden sjuder inom honom: “Ännu en av dem som växer upp omgiven av bjäfs och grannlåt och som har svårt att reda sig i en diskussion!”1

Det vill säga ännu en av dem som uppfostras i smycken. Kvinnor vill säga:

وَهُوَ فِي الْخِصَامِ غَيْرُ مُبِينٍ

… och som har svårt att reda sig i en diskussion!”

På grund av sin svaghet och dumhet har de svårt att lägga fram argumenten när de diskuterar. Qatâdah sade:

Versen bevisar att när en kvinna ska lägga fram sina argument är de i princip till hennes egen nackdel.”

143:17-18