När de stora lärda går bort sprids okunnigheten

Det är föreskrivet och rekommenderat att studera mycket och ta kunskap från de lärda som har kommit upp i en hög ålder och är kända för Sharî´ah-baserad kunskap. Detta skall göras så att arvet kan förbli hos dess folk som är de lärda inom Qur’ânen och Sunnah och inte har ändrat och skiftat eller drabbats av tvivel och drifter. Tvivlens sjukdom leder till vilseledande innovationer. Drifternas sjukdom leder till att ge det här livet företräde framför nästa och låta bli att söka kunskap. Därför skall samhällena i de muslimska länderna se till att ta kunskap från deras gamla och lärda. När denna generation går bort förblir kunskapen hos deras elever och studenter. Den senare generationen tar kunskap från den tidigare. Det är så världen förblir upplyst av kunskapens ljus och människorna söker skugga i den religiösa kunskapens skugga så att de kan fullborda sina behov i de båda liven. Dessa behov kan inte fullbordas på ett korrekt sätt om det inte sker via de lärda som först lär ut små frågor och sedan successivt går över till de stora. Det är inte korrekt att förlita sig på de gamla så att ungdomarna blir avskärmade från dem. I så fall sprids okunnigheten när de stora lärda dör eftersom ingen har tagit kunskapen från dem.