Muqbil al-Wâdi´î om att okunnighet är en ursäkt 3

Fråga: När Takfîriyyûn påstår att människorna har fått sanningen fastställd argumenterar de med Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَإِذْ أَخَذَ رَبُّكَ مِن بَنِي آدَمَ مِن ظُهُورِهِمْ ذُرِّيَّتَهُمْ وَأَشْهَدَهُمْ عَلَى أَنفُسِهِمْ أَلَسْتَ بِرَبِّكُمْ قَالُواْ بَلَى شَهِدْنَا أَن تَقُولُواْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ إِنَّا كُنَّا عَنْ هَذَا غَافِلِينَ

”Och när din Herre låter nya släkten utgå från Âdams söners länder, begär Han av dem att de skall vittna om sig själva [och frågar]: “Är Jag inte er Herre?” [Då] svarar de: ”Jo, vi vittnar [att Du är vår Herre]!” [Detta sker] för att ni [människor] inte på Uppståndelsens dag skall säga: ”Om detta var vi inte medvetna.”1

Därtill säger de att rapporteringen från Ibn ´Abbâs i samband med versen:

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْكَافِرُونَ

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är de otrogna.”2

”Det är en mindre otro” är svag.

Svar: Det finns inget bevis i den versen för att de inte har någon ursäkt. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمَا كُنَّا مُعَذِّبِينَ حَتَّى نَبْعَثَ رَسُولاً

”Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt ett sändebud [till dem].”3

Det har bekräftats hos al-Bukhârî och Muslim om mannen som sade till sin familj:

”Efter att jag har dött, skall ni bränna mig och sedan mala mig. Därefter skall ni hälla ut min kropp i havet. Jag svär vid Allâh, att om Allâh klarar av att få mig att återuppstå, kommer Han att straffa mig som ingen annan skapelse.” Därefter befallde Allâh landet att ge tillbaka det som det har fått av honom och havet att ge tillbaka det som det har fått av honom. Sedan sade Han: ”Vad fick dig att göra detta?” Han sade: ”Fruktan för Dig, Herre.” Därpå förlät Han honom.”

Detta bevisar att en person ursäktas för sin okunnighet. Han tvivlade på Allâhs förmåga. Vi säger inte att förmåga (قدرة) betyder åtstramning (ضيق) i det här sammanhanget och att hadîthen betyder ”… att om Allâh stramar åt mig…” eftersom hela sammanhanget handlar om Allâhs förmåga.

Detsamma gäller hadîthen som rapporteras av Hudhayfah som sade att det skall komma en tid då människorna varken ber eller fastar och att det enda de vet är trosbekännelsen. När han blev frågad om vilken nytta de kommer att ha av trosbekännelsen sade han:

”Den räddar dem från Elden.”

Det finns många bevis i Qur’ânen och Sunnah för att okunnigheten utgör en ursäkt.

17:172

24:55

317:15