Människor med tvångstankar är Satans offer

Författare: Imâm Ishâq bin Ibrâhîm bin Muflih al-Maqdisî al-Hanbalî
Källa: Masâ’ib-ul-Insân min Makâ’id-ish-Shaytân, sid. 196-197
Översättning: Darulhadith.com

´Uthmân bin Abîl-´Âs berättade att han sade: ”Allâhs sändebud! Satan kom mellan mig och min bön” Då sade han: ”Det där är Khanzab. Om du känner av honom skall du söka Allâhs skydd mot honom och spotta till vänster om dig.”

Rapporterad av Muslim.

Ibn Abî Mûsâ sade:

”Fördöm den som har många tvivel så att de blir som tvångstankar. Det leder till en typ av arrogans så att han lägger till till bönen trots att han är övertygad om att den är fullbordad.”

Mâlik sade:

”Personen med tvångstankarna bygger sin föreställning på den första tanken.”

Satan – må Allâh förbanna honom – tar sig an personen och hans bön på olika sätt. Han får honom att tvivla på huruvida avsikten är korrekt eller inte så att han kan korrigera den. Satan tar en sådan makt över dem som har tvångstankar att de besvarar honom på ett sätt som påminner om galenskapen och de osunda lärorna. Hans djävlar är de som förnekar det befintligas realia och det materiella. Människans kunskap om sig själv hör till den övertygande och oundkomliga kunskapen. Dessa människor uttalar Takbîr och läser med sina munnar det som de hör med sina öron och vet med sina hjärtan för att sedan tro på Satan som förnekar det övertygade och det som de ser med sina ögon och hör med sina öron. Likaså ger han dem tvivel om avsikten som de egentligen är övertygade om. Trots det accepterar de Iblîs ord om att de inte alls har avsett bönen för att de omedgörligt förnekar det som de ser. De förnekar det som de är övertygade om så att han får dem att tvivla på sina avsikter så att de i sin tur går miste om att göra den första Takbîr med imamen.