Människan skapar sina egna handlingar, säger Satans offer

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Till Satans märkliga konspiration är att han undersöker människan för att veta i fall hon tenderar till djärvhet och mod eller passivitet och svaghet. Om han ser att hon är passiv och svag, kommer han till henne för att försvaga hennes intresse och vilja till det befallda och få henne att se det som besvärligt och ta lätt på att avstå från det. Till sist lämnar hon det helt eller så tar hon lätt på det och slarvar med det…

Vissa hamnade i underdrift och sade att Allâh varken vill eller skapar skapelsens handlingar och att de handlar utom Hans vilja och förmåga…”

Dessa är Qadariyyah och Mu´tazilah. De säger att människan skapar sina egna handlingar. Därför kallas de för samfundets zoroastrier, ty de tror på flera skapare tillsammans med Allâh (´azza wa djall). Enligt dem skapar människan sina egna handlingar. De menar att det inte är Allâh som har skapat och bestämt dem. Enligt dem är det inte Allâh som har bestämt synder, otro, illgärningar och trots. De säger att det är slaven som har gjort allt det, inte att det är Allâh som har bestämt och bildat det, och att Allâh inte har förutbestämt det i den Bevarade tavlan. De förnekar alltså ödet och kallas för Qadariyyah.

Ett annat folk bekräftar ödet så överdrivet mycket, att de dementerar slavens vilja och val och säger att han är påtvingad. De menar att han ofrivilligt förs fram och tillbaka. De kallas för Djabriyyah och är Djahmiyyah och andra som följer deras metodik. De säger att slaven är påtvingad och saknar vilja.

Mu´tazilah säger alltså att slaven är fri och skapar sina egna handlingar och att Allâh har inte bestämt dem. På så vis avviker de från Allâhs (djalla wa ´alâ) ord:

وَاللَّهُ خَلَقَكُمْ وَمَا تَعْمَلُونَ

Allâh har skapat både er och era handlingar.”1

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

… medan andra hamnade i överdrift och sade att skapelserna gör ingenting, att det är Allâh som handlar och att slavarna saknar förmåga och vilja.”2

Dessa är som sagt Djabriyyah.

137:96

2Ighâthat-ul-Lahfân (1/86).