Mannen bakom adh-Dhahabîs “ar-Risâlah adh-Dhahabiyyah”

En viktig kuriosa är att avhandlingen är handskriven av Ibn Qâdhî Shuhbah. Han var en svuren fiende till Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) och har flera gånger uttalat sig dåligt om honom. Alltså är den skriven av hans fiende. Föreskrivet sett accepteras inte fienders vittnesbörd mot varandra. Det är faktiskt Ibn Qâdhî Shuhbah som var grunden till den falska dispyten. Han angrepp Ibn Taymiyyah såväl direkt som indirekt genom att tillskriva adh-Dhahabî denna avhandling. Då de båda hade Imâm ash-Shâfi´îs (rahimahullâh) rättsskola passade han på att slå två flugor i en smäll:

1 – Han förtalade Ibn Taymiyyah.

2 – Han sympatiserade med adh-Dhahabî i hopp om medling.

as-Sakhâwî (rahimahullâh) är den tredje Shâfi´î bilden. Trots Hâfidh as-Sakhâwîs höga status har också han uttalat sig negativt om Ibn Taymiyyah. Avgörandet ligger hos Allâh – så har det varit och så skall det förbli.

Imâm adh-Dhahabîs religion, fromhet och karaktär var större än att han skulle skriva en sådan avhandling. Bara dess formulering i sig skriker om dess falskhet. Däri sägs han beskriva Ibn Taymiyyah med ”kunnig tunga”, en egenskap som tillämpas på hycklare. Hela avhandlingen handlar om att han förtalar sin lärare, som var anledningen till hans räddning, med dessa tveklösa lögner. Om jag hade haft nog med tid skulle jag bidragit med fakta, men dessvärre har jag inte tillgång till min ”Mu´djam-ul-Mu’allafât al-Manhûlah” i skrivande stund.

För att fullända kuriosan ytterligare tycker jag att vi bör granska personerna som har kopierat manuskripten och studera deras livstid och dogm. Sådana faktorer bidrar vanligtvis till förvrängning av original, vilket jag har givit exempel på i boken ”Tahrîf-un-Nusûs”.