Många studenters fel

Om en muslim i mängden lär sig en föreskriven dom av en erkänd lärd och sedan själv blir frågad om samma dom, får han inte säga att det är förbjudet eller tillåtet. Här måste han i stället säga att han hörde den lärde säga så-och-så. De flesta lekmän och till och med studenter förfelar här.

När en av dem blir frågad om en sakfråga som han har hört av en lärd, svarar han på ett sätt som får åhörarna att tro att han är lärd. Han är emellertid inte alls lärd. Han har bara hört den lärde säga så. Därför skall inte studenten involvera sig själv och framstå som lärd framför andra. Det får honom bara att ta liknelsen av något han inte är. Måhända börjar han se upp till sig själv, se ned på andra och drabbas av högmod för något som i själva verket inte alls har uppnåtts av honom.

Det finns två kunskaper:

1 – Kunskap som människan själv kommer fram till. Här får hon ge utslag utifrån den.

2 – Kunskap som hon erhåller från en annan människa. Här skall hon citera henne.

Dessa två individer kan inte jämföras med varandra. Detta är något jag råder mina bröder.