Makens skyldighet gentemot makan

Allâh (´azza wa djall) sade:

“Vi sade då: ”Âdam! Denne är din och din hustrus fiende; låt honom inte förvisa er från lustgården och orsaka dig elände. Här skall du aldrig uppleva hunger och aldrig känna dig naken och här skall du aldrig plågas av törst eller av solens hetta.”1

Vissa lärda använder sig av denna ädla vers för att bevisa att det är obligatoriskt för maken att försörja makan. Allâh (´azza wa djall) sade:

“Denne är din och din hustrus fiende; låt honom inte förvisa er från lustgården…”

Detta tilltal omfattar både Âdam och Hawwâ’. Därefter särskiljer Han endast Âdam med elände och säger:

“… och orsaka dig elände.”

Detta bevisar att det är han som är ålagd att försörja henne och förse henne med livets nödvändigheter som framgår i mat, dryck, klädsel och boning.

Abû ´Abdillâh al-Qurtubî (rahimahullâh) sade när han förklarade denna vers:

“Att Allâh endast särskiljer honom med elände och inte dem båda, lär oss att kvinnan har rätt att bli försörjd av maken. Sedan dess är maken ålagd att försörja makan. I och med att Hawwâ’ hade rätt att bli försörjd av Âdam, gäller samma sak alla andra hustrur med deras makar. Denna vers lär oss också att maken är ålagd att förse makan med följande:

1) Mat.

2) Dryck.

3) Klädsel.

4) Boning. Om han förser henne med dessa fyra saker, är han inte ålagd något mer. Skulle han däremot förse henne med något ytterligare, belönas han för det.”

1 20:117