Läsning i islamiska historieböcker

Fråga: Jag har hört er säga att den som fruktar för sig själv skall inte läsa om konflikterna som ägde rum mellan följeslagarna. En gång läste jag historian om al-Husayn varefter jag svor vid Allâh att jag hade hjälpt honom om jag hade varit där. Har jag syndat?

Svar: Jag anser som sagt att endast han som inte befarar att ta någon följeslagares parti får läsa om deras inbördeskrig och stridigheter. Historieböckerna innehåller falskheter, särskilt det som kommer från Râfidhah. De har förvrängt historien något enormt. De har ljugit grovt om Banû Umayyah. Även när det kommer till måttliga historieböcker, som Ibn Kathîrs ”al-Bidâyah wan-Nihâyah”, kan man frukta för sig själv. Då menar jag inte att läsaren börjar tendera till någon part, vilket förvisso är harmlöst, utan att han börjar anklaga dem för villfarelse och fel, hata dem och avsky dem. Det är det som är förbjudet. Människan känner sig själv bäst. Om hon befarar prövning, så är det bra att avstå från befarade prövningar.