Kläder till soningsbot för bruten ed

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

فَكَفَّارَتُهُ إِطْعَامُ عَشَرَةِ مَسَاكِينَ مِنْ أَوْسَطِ مَا تُطْعِمُونَ أَهْلِيكُمْ أَوْ كِسْوَتُهُمْ أَوْ تَحْرِيرُ رَقَبَةٍ فَمَن لَّمْ يَجِدْ فَصِيَامُ ثَلاَثَةِ أَيَّامٍ

”Ni skall sona genom att utspisa tio nödställda med mat jämförbar med den ni ger er familj eller förse dem med kläder eller genom att befria en människa ur slaveri; den som inte kan skall fasta under tre dagar.”1

Alla som skall bota för bruten svordom får välja mellan att föda tio fattiga, förse dem med kläder eller frige en slav.

De lärda är oense om kläderna. Vissa anser att varje fattig skall få något som kallas för “kläder”; höftskynke, överdel, långskjorta, turban, plagg och så vidare. Den åsikten delar Ibn ´Abbâs, al-Hasan, Mudjâhid, ´Atâ’, Tâwûs och ash-Shâfi´î.

Mâlik sade att var och en måste få ett klädesplagg som det går att be i. Alltså skall män få ett enda klädesplagg och kvinnor två; klänning och slöja.

Sa´îd bin al-Musayyab ansåg att varje fattig skulle få två klädesplagg.

15:89