Kastrering av djur

Allâh (´azza wa djall) sade att Djävulen sade:

وَلآمُرَنَّهُمْ فَلَيُغَيِّرُنَّ خَلْقَ اللّهِ

“Och jag skall befalla dem att förvanska Allâhs skapelse.”1

Vissa lärda har förklarat denna vers på så sätt att det är förbjudet med kastrering av djur. Ty versen nämns i samband med klander och rättelse efter Djävulens föreskrift. Vad berör kastrering av människor, så är det förbjudet enligt samstämmigheten eftersom det innebär förvanskning, smärta, lemlästning och förökningshinder utan något föreskrivet bevis som godkänner det. Detta är tveklöst förbjudet.

Beträffande kastrering av boskap, så anser vissa lärda det vara tillåtet om avsikten är att djuret går upp i vikt eller liknande. Majoriteten anser det vara tillåtet att offra kastrerade djur. Somliga ansåg handlingen vara fin om djuret är fetare än andra.

´Umar bin ´Abdil-´Aziz ansåg det vara tillåtet att kastrera hästar. ´Urwah bin az-Zubayr kastrerade sin mula. Mâlik tillät att man kastrerar baggar. Med detta avsåg han inte att komma Allâh närmare, utan hans avsikt var att köttet blir godare och djuret starkare då det inte längre känner något behov av honor.

På samma sätt finns det lärda som föraktar handlingen baserat på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

“Endast de som inte vet gör det.”

Detta har sagts av al-Qurtubî och valts av Ibn-ul-Mundhir som sade:

“Detta har bekräftats av Ibn ´Umar som brukade säga: “Förökning är Allâhs skapelse“.”

Handlingen avskyddes även av ´Abdul-Malik bin Marwân. al-Awzâ´î sade:

“De avskydde att man kastrerat allt som förökas.”

1 4:119