Kan de döda jämföras med de levande?

Av Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com

Kan man säga att det inte råder någon skillnad
mellan den levande och den döde, då profeten (sallâ Allâhu `alayhi
wa sallam) sade:

”När en människa dör upphör samtliga hennes handlingar
utom tre; en pågående välgörenhet, kunskap andra gynnas av,
och en rättfärdig son som ber för henne.”

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) säger:

”Och de levande kan inte jämställas med de döda. Allâh
förmår den Han vill att lyssna, men du kan inte förmå dem
att lyssna som är begravda.” [1]

Imâm at-Tabarî (rahimahullâh) sade att ´Abdullâh bin Zayd
(radhiyâ Allâhu ´anh) kommenterade denna vers och sade:

“Detta är ett exempel Allah har givit. En troende
ser och är klarsynt i Allahs religion medan en otrogen är blind,
samma sätt som de levande inte kan jämföras med de döda
.”

Imâm Ibn Hadjar (rahimahullâh) sade om profetens (sallâ
Allâhu ´alayhi wa sallam) liv i graven:

Detta liv är inte som jordelivet (al-Hayât
ad-Dunyâwiyyah), utan som det Kommande livet (al-Hayât al-Ukhrâwiyyah)
vars domar inte kan ha något samband med detta livets domar
.
Sannerligen är martyrerna levande, men trots det gäller de domar som berör
dem efter att ha stupat, även andra döda – och Allâh vet bättre.”
[2]

Imâm Muhammad bin Bashîr al-Hindî (rahimahullâh) sade under
underrubriken “Fruktlösenheten i att jämföra gravlivet med detta
liv”:

”Vet du inte att om en levande person begravs på
samma sätt som en död person begravs, kommer han varken synas eller höras
och inte heller kommer han kunna höra besökarens tal. Vad gäller de dödas
hörsel då de hör våra sandaler och dylikt, vilket bekräftats
i ahâdîth, är detta ingen vanlig företeelse, utan det är Allâh (ta´âlâ)
som skapar styrka i dem så att de kan höra, vilket för övrigt är
en ovanlig företeelse. Vad som får dig att begripa detta, är att
besökarna varken kan se den begravde eller höra hans tal, medan den begravde
både kan se besökaren och höra hans tal – och detta är ett
av de klaraste bevisen på att den begravde människans syn och hörsel
inte är vanliga, utan ovanliga. Annars hade även besökaren hört och sett
den begravde.” [3]

Imâm al-Albânî (rahimahullâh) sade:

”Några senare individer föll i detta fel p g
a att de jämförde profeternas liv i graven med deras jordiska liv. Detta
är en ogiltig jämförelse (Qiyâs Bâtil) som motsäger sig Boken, Sunnah
och verkligheten. Det räcker för oss nu att vi nämner som exempel att
en Muslim inte belönas om han skulle förrätta bönen bakom deras gravar
och inte heller klarar han av att tala med dem eller föra en diskussion
och liknande, vilket förstås av en vettig människa.”
[4]

Shaykh Sâlih al-Fawzân (hafidhahullâh) sade om den döde
människan:

“Om hon tilltalas på samma sätt som den som
hör och ser tilltalas [5] , skulle följeslagarna
ha frågat Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) (efter
att han dött) om oklarheter och likaså skulle människorna gå
till sina döda lärde för att lära sig av dem och fråga dem om domslut,
ty det förekommer ju ingen skillnad mellan de levande och de döda enligt
dig, medan Allâh säger:

”Och de levande kan inte jämställas med de döda.” [6]



[1] 35:22.

[2] Fath-ul-Bârî, vol. 7, sid. 5, Dâr-us-Salâm,
Riyâdh.

[3] Siyât-ul-Insân, sid. 26, 1378.

[4] at-Tawassul, sid. 123, Maktabah al-Ma´ârif,
1421/2001, Riyâdh.

[5] D v s den levande.

[6] 35:22.