Judendomen och kristendomen är onaturliga religioner

Allâh (ta´âlâ) har skapat Sina slavar utmed en rak läggning. Han (ta´âlâ) sade:

فَأَقِمْ وَجْهَكَ لِلدِّينِ حَنِيفًا فِطْرَةَ اللَّهِ الَّتِي فَطَرَ النَّاسَ عَلَيْهَا لَا تَبْدِيلَ لِخَلْقِ اللَّهِ ذَلِكَ الدِّينُ الْقَيِّمُ وَلَكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ مُنِيبِينَ إِلَيْهِ وَاتَّقُوهُ وَأَقِيمُوا الصَّلَاةَ وَلَا تَكُونُوا مِنَ الْمُشْرِكِينَ

”Ge dig hän med hela din själ åt den rena, ursprungliga tron, den tro som Allâh vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan – ingenting kan rubbas i Allâhs skapelse! Detta är den evigt sanna tron, men de flesta människor vet inte. Vänd tillbaka i ånger till Honom och frukta Honom och förrätta bönen och följ inte avgudadyrkarna.”1

Således sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Det finns inte ett nyfött barn utan att det föds utmed den naturliga läggningen. Sedan är det hans föräldrar som gör honom till en jude, nasaré eller elddyrkare. Likaså föds ett djur helt och friskt; ser ni att det är stympat förrän ni stympar det?”

Därefter läste Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh):

فِطْرَةَ اللَّهِ الَّتِي فَطَرَ النَّاسَ عَلَيْهَا

”Den tro som Allâh vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan.”2

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) enade två företeelser: förändrad naturlig läggning via konversion till judendom och kristendom och förändrad naturlig läggning via stympning. Satan berättade att han skulle ändra på bådadera. Han ändrade på Allâhs naturliga läggning med otro och han ändrade på den med stympning. Den naturliga läggningen ändrade han med avguderi och det naturliga utseendet med stympning. Den första ändringen drabbade själen och den andra ändringen drabbade kroppen. Därefter sade Han:

يَعِدُهُمْ وَيُمَنِّيهِمْ وَمَا يَعِدُهُمُ الشَّيْطَانُ إِلاَّ غُرُورًا

”Han ger dem löften och väcker deras förhoppningar; men det som Djävulen lovar dem är bara bedrägliga illusioner.”3

Hans löfte tränger in i människans hjärta. Han intalar henne att hon skall leva ett långt liv, njuta av livet, gå om sina kollegor, besegra sina fiender, erhålla av det jordiska liksom andra har erhållit. Han ger henne många förhoppningar och lovar henne det bästa om hon avgudar och lyder honom. Han intalar henne falska och olika illusioner. Skillnaden mellan hans löfte och förhoppningar, är att hans löften är förknippade med det falska medan hans förhoppningar är omöjliga att uppnå. Den förnedrade och värdelösa själen lever på hans löfte och förhoppningar.

130:30-31

2al-Bukhârî (4775) och Muslim (2658).

34:120