Judarna och Salafiyyah

Frågeställare: Hasan Abû Shaqrah, en av Salafiyyahs kallare i Khân Yûnus i Palestina som judarna utvisade ur landet, berättade för mig att innan han blev utvisad fick han en kallelse från områdets domare som var jude. Domaren berättade för honom att det finns högt uppsatta personer i landet som har kommit till honom för att träffa Hasan och att han ville att han skulle tala ärligt med dem, vilket han gick med på. När Hasan väl kom in i rummet blev han rädd och såg generaler och ministrar. De började fråga honom om Salafiyyah, det nya kallet som hade dykt upp. Hasan sade hur de bävade för att nämna ordet ”Salafiyyûn” och att de i stället brukade säga att de kallar till följeslagarnas praxis, ty bekräftas det ordet hamnar de i fängelse. Mot slutet av diskussionen blev en av dem arg och sade åt honom att hålla fast vid vilket kall som helst – som al-Ikhwân al-Muslimûn och Djamâ´at-ut-Tablîgh – och kalla till det, men denna Salafiyyah kommer att ta människorna till det som Abû Bakr och ´Umar följde – och det är farligt. Jag svär vid Allâh att han sade så där bokstavligt. Han sade att de inte kommer att låta dem följa Abû Bakr och ´Umar. Detta sade en stor general i armén.

al-Albânî: Till sist har även de otrogna insett detta faktum. Således skall ni, Salafiyyûn, vänta och härda. Historien upprepar sig. Tûbâ till de främmande! Vilka är de främmande?

”Tûbâ till främlingarna som korrigerar det människorna har förstört av min Sunnah!”1

[I en annan formulering:]

”De är ett fåtal rättfärdiga människor bland många andra. De som trotsar dem är fler än dem som lyder dem.”

Betrakta de båda beskrivningarna nu. Kan de tillämpas på al-Ikhwân al-Muslimûn? Nej.

Kan de tillämpas på Hizb-ut-Tahrîr? Nej.

Kan de tillämpas på Djamâ´at-ut-Tablîgh? Nej.

De är som får som leds utan att veta varthän.

1at-Tirmidhî (2630) som sade: ”Hadîthen är god och autentisk.”