Innan du går ut i djihâd eller gör något annat

Själen kan rannsakas på två sätt, ett innan handlingen och ett efter handlingen.

Den första rannsakan går ut på att stanna upp innan man gör en handling och se huruvida det är bättre att göra den eller inte. al-Hasan (rahimahullâh) sade:

”Må Allâh benåda slaven som stannar upp vid sin vilja. Om den är för Allâhs sak, handlar han, och om den inte är det, backar han.”

Vissa tolkade hans ord och sade:

När slavens själ får en idé som han vill uppfylla stannar han upp och tittar: är handlingen möjlig eller omöjlig? Om den är omöjlig lämnar han den. Och om den är möjlig stannar han upp och tittar en andra gång: är det bättre att göra den eller inte? Om det är bättre att inte göra den lämnar han den. Och om det är bättre att göra den stannar han upp och tittar en tredje gång: görs den för Allâhs sak eller för statusens, hyllningens och egendoms sak? Om svaret är det andra alternativet lämnar han den så att inte själen vänjer sig vid avguderi och tar lätt på handlingar för Allâhs sak så att han till sist anser dem vara det tyngsta som finns. Och om svaret är det första alternativet stannar han upp och tittar en fjärde gång: har han medhjälpare till handlingen om den kräver hjälp och stöd? Om han inte har det lämnar han den liksom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät bli att gå ut i djihâd i Makkah till dess att han fick styrka och anhängare. Och om han har medhjälpare så skall han göra handlingen; han kommer att lyckas.

Framgången rinner ut i sanden när en av dessa förutsättningar saknas. Är de alla enade är även handlingen lyckad. Dessa fyra frågor måste själen fråga sig själv innan den gör en handling. Allt slaven vill göra är inte möjligt. Allt möjligt är inte bra att göra. Allt bra görs inte för Allâhs sak. Allt som görs för Allâh sak har inte medhjälpare. När man ställer sig dessa frågor vet man när man skall göra något och när man inte skall göra något.