Ingen autentisk och detaljerad Sunnah om Hârût och Mârût

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَمَا كَفَرَ سُلَيْمَانُ وَلَكِنَّ الشَّيْاطِينَ كَفَرُواْ يُعَلِّمُونَ النَّاسَ السِّحْرَ وَمَا أُنزِلَ عَلَى الْمَلَكَيْنِ بِبَابِلَ هَارُوتَ وَمَارُوتَ وَمَا يُعَلِّمَانِ مِنْ أَحَدٍ حَتَّى يَقُولاَ إِنَّمَا نَحْنُ فِتْنَةٌ فَلاَ تَكْفُرْ

”Det var dock inte Sulaymân som hädade utan dessa djävlar, vilka undervisade människorna i trolldom och i det som hade uppenbarats för de två änglarna i Babylon, Hârût och Mârût. Men dessa två undervisade ingen utan att först säga: ”Vi är bara en prövning och en frestelse; häda därför inte!”1

Berättelsen om Hârût och Mârût har återberättats av flera efterföljare liksom Mudjâhid, as-Suddî, al-Hasan al-Basrî, Qatâdah, Abûl-´Âliyah, az-Zuhrî, ar-Rabî´ bin Anas och Muqâtil bin Hayyân. Och Qur’ân-tolkare, såväl tidigare som senare, har tagit upp den. Kort sagt kommer deras detaljer från de israelitiska berättelserna, ty det finns inget autentiskt och sammanbundet från den trovärdige, betrodde och felfrie (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som inte talar utmed sin drift. Qur’ânen tar tillsynes upp händelsen på ett generellt vis utan att behandla den detaljerat eller ingående. Vi tror på det som står i Qur’ânen såsom Allâh (ta´âlâ) vill – och Allâh vet bättre hur verkligheten ser ut.

12:102