Imamens högläsning räcker

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَإِذَا قُرِئَ الْقُرْآنُ فَاسْتَمِعُواْ لَهُ وَأَنصِتُواْ لَعَلَّكُمْ تُرْحَمُونَ

Lyssna därför uppmärksamt när högläsning ur Qur’ânen pågår så att ni benådas.”1

Ahmad och författarna till Sunan-böckerna rapporterade via az-Zuhrî, från Abû Ukaymah al-Laythî, från Abû Hurayrah som berättade att:

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade avslutat en högläsande bön och sade: ”Läste någon av er nyligen samtidigt som jag?” En man sade: ”Ja, Allâhs sändebud.” Då sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Jag frågade mig själv varför någon tvistar med mig om Qur’ânen2.” Därefter slutade människorna läsa under Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) högläsning i bönen.”3

at-Tirmidhî sade:

Hadîthen är god.”

Abû Hâtim ar-Râzî autentiserade den.

´Abdullâh bin al-Mubârak berättade från Yûnus, från az-Zuhrî som sade:

Det skall inte läsas under imamens högläsning. Hans läsning räcker ehuru hans röst är ohörbar. Istället skall de läsa tyst när han läser tyst. Det tillkommer ingen att läsa tyst eller högt med honom under hans högläsning. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَإِذَا قُرِئَ الْقُرْآنُ فَاسْتَمِعُواْ لَهُ وَأَنصِتُواْ لَعَلَّكُمْ تُرْحَمُونَ

Lyssna därför uppmärksamt när högläsning ur Qur’ânen pågår så att ni benådas.”

Den åsikten delar flera lärda, nämligen att det inte är obligatoriskt för den ledde att läsa al-Fâtihah eller någonting annat i en högläsande bön. Den åsikten är en av Shâfi´iyyahs åsikt, ash-Shâfi´îs gamla åsikt, Mâliks åsikt och en av Ahmad bin Hanbals åsikter. I sin nya åsikt sade han:

Han skall bara läsa al-Fâtihah när imamen är tyst.”

Den åsikten delar flera följeslagare, efterföljare och generationerna därefter.

Abû Hanîfah och Ahmad bin Hanbal sade:

Den ledde behöver inte läsa alls, vare sig i tysta böner eller i höga böner, eftersom hadîthen säger:

Den som har en imam [skall veta att] imamens läsning är hans läsning.”4

Rapporterad av Imâm Ahmad i ”al-Musnad” via Djâbir, från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Mâlik rapporterar den i ”al-Muwatta’” via Wahb bin Kaysân, från Djâbir utan profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), vilket är mer korrekt.

Sakfrågan är förklarad ingående i andra sammanhang. Imâm Abû ´Abdillâh al-Bukhârî har skrivit en hel bok i ämnet och valt åsikten att det är obligatoriskt att läsa bakom imamen i alla fall – och Allâh vet bättre.

17:204

2al-Albânî sade:

”al-Khattâbî sade:

”Det vill säga varför jag störs och överrumplas när jag läser. Det kan också betyda att han undrade varför han ackompanjeras.”

Den andra betydelsen är den korrekta. Beviset för det är att följeslagarna slutade läsa helt och fullt. Om den första betydelsen hade varit korrekt hade de bara slutat störa honom och inte slutat läsa helt och hållet.” (Sifatu Salât-in-Nabî, sid. 86-87)

3al-Albânî sade:

”Mâlik, al-Humaydî, al-Bukhârî i ”al-Qirâ’ah khalf al-Imâm”, Abû Dâwûd, Ahmad och al-Muhâmilî (1/139/6). God enligt at-Tirmidhî och autentisk enligt Abû Hâtim ar-Râzî, Ibn Hibbân och Ibn-ul-Qayyim.” (Sifatu Salât-in-Nabî, sid. 86-87)

4al-Albânî sade:

”Ibn Abî Shaybah (1/97/1), ad-Daraqutnî, Ibn Mâdjah, at-Tahâwî och Ahmad via många vägar som är både sammanbundna och utan nämnda följeslagare. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade att hadîthen är stark, vilket nämns i Ibn ´Abdil-Hâdîs ”al-Furû´” (2/48). al-Bûsayrî autentiserade vissa av vägarna. Jag har talat om den ingående och följt upp de olika vägarna i originalet och sedan även i ”Irwâ’-ul-Ghalîl” (500).” (Sifatu Salât-in-Nabî, sid. 86-87)