Imâm Muhammad bin Ismâ´îl al-Bukhârî

Författare: Imâm Shams-ud-Dîn adh-Dhahabî
Källa: Siyar A´lâm-in-Nubal⒠(12/391-471)
Mu’assasah ar-Risâlah, 1422/2001
Förkortning: Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com
publicerad
09.04.2007

Muhammad bin Ismâ´îl bin Ibrâhîm bin al-Mughîrah bin Bardazbah.
Det har också sagts ”Badhduzbah”, vilket är ett ord från Bukhârâ
och betyder ”odlare”.

al-Mughîrah var elddyrkare innan han blev Muslim genom al-Yamân
al-Dju´fî, guvernören i Bukhârâ. Ismâ´îl bin Ibrâhîm hörde till dem som
sökte kunskap.

Ishâq bin Ahmad bin Khalaf sade:

”Jag hörde al-Bukhârî säga: ”Min
fader hörde från Mâlik bin Anas, såg Hammâd bin Zayd och skakade
hand med ´Abdullâh bin al-Mubârak med sina båda händer.””

Jag säger: ´Abdullâh föddes i
Shawwâl 194.

Muhammad bin Ahmad bin al-Fadhl
al-Balkhî sade:

”Jag hörde min fader säga: ”Muhammad
bin Ismâ´îl blev av med synen i tidig ålder. Då drömde hans
moder att Ibrâhîm (´alayhis-salâm) sade till henne: ”Allâh har gett tillbaka
din son hans syn tack vare din ständiga gråt – eller dina ständiga
böner, al-Balkhî tvivlade. Morgonen därpå hade Allâh gett tillbaka
honom hans syn.””

Muhammad bin Abî Hâtim sade:

”Jag sade till Abû ´Abdillâh:
”När började du med kunskapen?” Han sade: ”Jag inspirerades till Hadîth-memorering
när jag var i Qur’ân-skolan.” Jag sade till honom: ”Hur gammal var du
då?” Han sade: ”Tio år eller kanske t.o.m. yngre. Därefter
lämnade jag Qur’ân-skolan och började gå till ad-Dâkhilî och andra.
En dag sade han medan han läste för människorna: ”Från Sufyân, från
Abûz-Zubayr, från Ibrâhîm.” Jag sade då till honom:
”Abûz-Zubayr har inte rapporterat från Ibrâhîm.” Han blev
då arg på mig, men jag sade bara: ”Referera till originalet!”
Följaktligen gick han in och gjorde det. Därefter kom han ut och sade:
”Gossebarn, hur skall det vara?” Jag sade: ”az-Zubayr bin ´Adî, från
Ibrâhîm.” Han tog då ifrån mig pennan och rättade till sin
bok. Sedan sade han: ”Du har talat sanning.” Det sades till al-Bukhârî:
”Hur gammal var du då?” Han sade: ”Elva år. När jag hade fyllt
sexton år, hade jag memorerat Ibn-ul-Mubâraks och Wakî´s böcker.
Därefter vallfärdade jag med min moder och broder Ahmad som sedan återvände
hem med henne medan jag stannade kvar för att söka Hadîth.”

Några av hans lärare:

I Bukhârâ hörde han bl
a från: ´Abdullâh bin Muhammad al-Musnidî och Muhammad bin Salâm
– och de hör inte till hans största lärare.

I Balkh hörde han bl a
från: Makkî bin Ibrâhîm.

I Marw hörde han bl a
från: ´Abdân bin ´Uthmân och Sadaqah bin al-Fadhl.

I Nîsâbûr hörde
han från Yahyâ bin Yahyâ an-Nîsâbûrî.

I Rayy hörde han från
Ibrâhîm bin Mûsâ.

I Bagdad hörde han bl
a från: Muhammad bin ´Îsâ at-Tabbâ´ och Muhammad bin Sâbiq.

I Basrah hör de han bl
a från: Abû ´Âsim an-Nabîl och Hadjdjâdj bin Minhâl.

I Kûfah hörde han
bl a från: ´Ubaydullâh bin Mûsâ och Khâlid bin Makhlad.

I Makkah hörde han bl
a från: Abû ´Abdir-Rahmân al-Muqrî’ och Khallâd bin Yahyâ.

I Madînah hörde han bl
a från: ´Abdul-´Azîz al-Uwaysî och Ayyûb bin Sulaymân bin
Bilâl. 

I Egypten hörde han bl
a från: Sa´îd bin Abî Maryam och Asbagh.

I Shâm hörde han bl a
från: ´Alî bin ´Ayyâsh och Ahmad bin Khâlid al-Wahbî.

Hans skrivare Muhammad bin Abî
Hâtim sade:

”Jag hörde honom säga en månad
innan han gick bort: ”Jag har skrivit ned från 1800 människor och
samtliga hörde de till Hadîthens folk. De brukade säga: ”Îmân är tal och
handling, den stiger och sjunker.””

Från honom har bl a följande
rapporterat: Abû ´Îsâ at-Tirmidhî, Abû Hâtim, Ibrâhîm al-Harbî,
Abû Bakr bin Abî Dunyâ, Ibn Abî ´Âsim, Ibn Khuzaymah, Muhammad bin
Yûsuf al-Firabrî och Muslim, fast inte i ”as-Sahîh”. Det sägs att
an-Nasâ’î rapporterade från honom i ”as-Sunan” i kapitlet ”as-Siyâm”,
något som inte stämmer. Däremot har an-Nasâ’î rapporterat i ”al-Kunâ”
via ´Abdullâh bin Ahmad al-Khaffâf, från al-Bukhârî.

al-Bukhârîs resor för kunskapens
sak och verk

Muhammad bin Abî Hâtim al-Bukhârî
sade:

”Jag hörde Abû ´Abdillâh
Muhammad bin Ismâ´îl säga: ”Jag vallfärdade och sedan återvände
min moder med min broder medan jag stannade kvar för att söka Hadîth.
Efter att ha fyllt 18 år, började jag skriva om Sahâbahs och Tâbi´ûns
angelägenheter och uttalanden. Detta var under ´Ubaydullâh bin Mûsâs
dagar. Då skrev jag även ”at-Târîkh” vid profetens (sallâ Allâhu
´alayhi wa sallam) grav i månljuset. Det är sällan ett namn kommer
upp i ”at-Târîkh” utan att det efterföljs av en berättelse. Det enda problemet
var att jag inte ville göra boken lång. Jag brukade besöka Fuqahâ’
i Marw medan jag var ett litet barn. Jag brukade skämmas att hälsa på
dem när jag väl hade kommit till dem. Läraren brukade säga: ”Hur många
hadîther har du skrivit ned idag?” Jag sade: ”Två.” Då skrattade
de som satt i sittningen. Då sade en Shaykh bland dem: ”Skratta
inte. Kanske kommer det en dag då han skrattar åt er.””

Jag hörde honom säga:

”När jag var 18 år besökte
jag al-Humaydî som satt och tvistade med en annan person om en viss hadîth.
När han fick syn på mig sade han: ”Här kommer någon som skall
döma mellan oss.” De presenterade för mig vad de hade att säga och följaktligen
dömde jag till al-Humaydîs fördel. Om hans motståndare hade fortsatt
med att motsätta sig honom och därefter dött i det tillståndet,
hade han dött som en otrogen (Kâfir).”

Ibrâhîm bin Ma´qal sade:

”Jag hörde Abû ´Abdillâh
säga: ”Jag var hos Ishâq bin Râhawayh när några av våra vänner
sade: ”Om ni kortfattat skulle kunna samla ihop en bok kring profetens
(sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunan.” Då gick något in
i mitt hjärta som fick mig att samla ihop denna bok.””

al-Bukhârî sade:

”Jag har samlat ihop denna bok
– Sahîh al-Bukhârî – från 600 000 hadîther.”

al-Firabrî sade:

”Muhammad bin Ismâ´îl sade: ”Jag
har inte lagt en hadîth i min bok ”as-Sahîh” utan att ha tagit Ghusl dessförinnan
och bett två Rak´ah.””

Ibrâhîm bin Ma´qal sade:

”Jag hörde al-Bukhârî säga: ”Jag
har endast fört in autentiska hadîther i denna bok. Likaså har jag
lämnat många andra autentiska hadîther för att inte boken skall
bli för lång.””

Muhammad bin Abî Hâtim sade:

”Jag hörde honom säga: ”Jag har
skrivit ned samtliga böcker tre gånger.””

Muhammad bin Abî Hâtim sade:

”Jag hörde honom säga: ”Jag kom
till Ishâq bin Râhawayh med min bok ”at-Târîkh”. Han tog då tag
i den och visade den ´Abdullâh bin Tâhir och sade till honom: ”Käre prins,
skall jag inte visa dig magi?” ´Abdullâh tittade då i den och blev
förtjust i den. Därefter sade han: ”Jag förstår mig inte på
hans verk.””

Abû ´Abdillâh al-Hâkim
sade:

”Första gången al-Bukhârî
kom till Nîsâbûr var 209 och sista gången han kom till Nîsâbûr
var 250. Han spenderade fem år i Nîsâbûr med att berätta hadîth.”

al-Bukhârî sade:

”Det tog mig 16 år att
samla ihop ”as-Sahîh” och jag gjorde den till ett argument mellan mig
och Allâh (ta´âlâ).”

an-Nadjm bin al-Fudhayl sade:

”Jag drömde att profeten (sallâ
Allâhu ´alayhi wa sallam) gick med Muhammad bin Ismâ´îl bakom sig. Varje
gång profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lyfte på foten,
placerade Muhammad bin Ismâ´îl sin fot i profetens (sallâ Allâhu ´alayhi
wa sallam) fotspår.”

Ibrâhîm al-Khawwâs sade:

”Jag såg Abû Zur´ah
sitta framför Muhammad bin Ismâ´îl som om han var ett litet barn som frågade
om brister (´Ilal) i hadîther.” 

Hans minne, vida kunskap och klyftighet

Muhammad bin Abî Hâtim sade:

”Jag hörde Hâshid bin Ismâ´îl
och en annan man säga: ”Abû ´Abdillâh al-Bukhârî brukade gå
med oss till de lärda i al-Basrah när han var liten och han skrev aldrig.
En dag sade vi till honom: ”Du är med oss men du skriver inte. Vad gör
du egentligen?” Sexton dagar senare sade han: ”Ni har varit på mig
mycket nu ett tag. Visa mig vad ni har skrivit.” Vi visade då honom
vad vi hade skrivit ned. Rätt som det var läste han upp 15 000 hadîther
utantill. Därefter sade han: ”Tror ni verkligen att jag reser omkring
med er mållöst och kastar bort min tid?” Då visste vi att
ingen är som honom.”

Muhammad bin Abî Hâtim sade:

”Dessutom hörde jag dem säga:
”al-Basrahs lärda brukade gå bakom honom och fråga honom om
hadîth när han fortfarande var ung. De fick honom att sätta sig vid vägen
medan tusentals satt runt omkring honom och skrev ned det han sade. Han
var då fortfarande ung och hade ännu inte fått någon
skäggväxt.””

Hâfidh Abû ´Abdir-Rahmân
bin ´Adiyy sade:

”Jag hörde flera lärda säga att
när Muhammad bin Ismâ´îl al-Bukhârî kom till Bagdad, samlade stadens lärda
ihop sig och valde avsiktligt ut 100 hadîther. Därefter blandade de hadîthernas
texter med berättarkedjorna så att den ena hadîthen fick den andras
berättarkedja o s v. Var och en valde ut tio hadîther för att konfrontera
al-Bukhârî med dem i en sittning. Människorna hade samlat sig och de kom
fram till al-Bukhârî en och en. Därefter började de fråga honom
om hadîtherna och varje gång sade al-Bukhârî: ”Jag känner inte till
den” till dess att alla hadîther hade lästs upp. Fuqah⒠tittade då
på varandra och sade: ”Mannen förstår” medan de okunniga trodde
att al-Bukhârî hade misslyckats. Person efter person avlöste varandra
med sina hadîther och al-Bukhârî sade ingenting annat än: ”Jag känner
inte till den.” När han då såg att de var färdiga, vände han
sig mot den förste och sade: ”Vad gäller din första hadîth, skall den
vara så och så. Vad gäller din andra hadîth, skall den vara
så och så. Vad gäller din tredje hadîth, skall den vara så
och så” till dess att han rabblade upp alla tio. Därefter gjorde
han samma sak med de övriga männen och människorna erkände hans minne.”

Muhammad bin Abî Hâtim sade:

”Jag hörde Abû ´Abdillâh
säga: ”Jag satt och tänkte på dem som hade rapporterat från
Anas och vid första ögonblicket kom jag på 300 stycken.””

Han sade också:

”Jag hörde honom säga: ”Jag har
inte suttit med någon utan att jag har dragit mer nytta av honom
än han av mig.””

al-Firabrî sade:

”Jag hörde Abû ´Abdillâh
säga: ”Jag har inte sett ned på mig själv inför någon annan
än ´Alî al-Madînî.””

Muhammad bin Abî Hâtim sade:

”Jag hörde honom säga: ”Jag skrev
boken ”al-I´tisâm” under en natt.””

Han sade:

”Jag hörde honom säga: ”Jag känner
inte till att man är i behov av något utan att det förekommer i
Boken och Sunnahn.” Jag sade då till honom: ”Kan man ha kunskap
om allt det?” Han sade: ”Ja.””

Han sade:

”Jag hörde honom säga: ”En gång
satt jag i en moské i Nîsâbûr. ´Amr bin Zurârah och Ishâq bin Râhawayh
hade begett sig till Ya´qûb bin ´Abdillâh och berättat för honom
om mig. Men han ursäktade sig och sade: ”Vår åsikt är att
vi avvaktar med en främmande person som kommer till oss och som vi inte
vet någonting om till dess att han känns vid.” Då sade några
män till honom: ”Vi har fått reda på att han sade om dig:
”Om han inte vet hur man ber, hur skall han veta hur man sitter och berättar
hadîth?” al-Bukhârî sade då: ”Om något sådant hade sagts
till mig hade jag inte rest mig upp från sittningen förrän jag hade
läst upp 10 000 hadîther vilka de flesta handlar särskilt om just förrättandet
av bönen.””

Imâmernas beröm över honom

Abû Dja´far sade:

”Jag hörde Abû ´Umar Sulaym bin Mudjâhid säga: ”Jag
var med Muhammad bin Salâm al-Baykandî som sade: ”Hade du bara kommit
lite tidigare, skulle du ha sett en pojke memorera 70 000 hadîther.” Jag
gick då ut för att hitta honom. När jag väl hade hittat honom, sade
jag till honom: ”Är det du som säger att du memorerar 70 000 hadîther?
Han sade: ”Ja, och fler. Likaså nämner jag varken en Sahâbî eller
en Tâbi´î utan att jag även nämner hans födelse, död och lokalisering.”

Muhammad bin Salâm sade:

”Tror ni att det finns någon
jungfru som är blygare än honom?”

´Abdullâh bin Sa´îd bin Dja´far
sade:

”När Ahmad bin Harb an-Nîsâbûrî
hade gått bort, deltog Muhammad [al-Bukhârî] och Ishâq [bin Râhawayh]
i begravningsceremonin och jag hörde hur Nîsâbûrs lärda sade: ”Muhammad
är starkare än Ishâq i Fiqh.””

´Abdân sade:

”Jag har inte sett någon
som den här mannen” och pekade mot Muhammad bin Ismâ´îl.”

Nu´aym bin Hammâd sade:

”Muhammad bin Ismâ´îl är detta
samfunds Faqîh.”

Musaddad sade:

”Khurâsâns befolkning! Sätt inte
någon framför Muhammad bin Ismâ´îl!”

Muhammad bin Ismâ´îl sade:

”Varje gång jag kom till
Sulaymân bin Harb, brukade han säga till mig: ”Klargör Shu´bahs fel för
oss.””

Hâshid bin Ismâ´îl sade:

”När Muhammad bin Ismâ´îl kom
till Sulaymân bin Harb, tittade Sulaymân på honom och sade: ”En
dag kommer han att ha något att säga till om.””

Ahmad bin ´Abdis-Salâm sade:

”Vi berättade för ´Alî al-Madînî
vad al-Bukhârî hade sagt om honom, nämligen ”Jag har inte sett ned på
mig själv i någon annans närvaro än ´Alî al-Madînîs”, och då
sade han: ”Lämna det där. Muhammad bin Ismâ´îl har inte sett någon
som sig själv.””

´Amr bin ´Alî al-Fallâs sade:

”Varenda hadîth som Muhammad
bin Ismâ´îl inte känner till är inte någon hadîth.”

Hâshid bin ´Abdillâh sade:

”Abû Mus´ab az-Zuhrî sade
till mig: ”Vi anser Muhammad bin Ismâ´îl vara starkare i Fiqh än Ahmad
bin Hanbal och skarpsyntare än honom i Hadîth.” Det sades till honom:
”Du överdriver.” Då sade han till mannen: ”Om du hade levt på
Mâliks tid och tittat först på hans ansikte och därefter på
Muhammad bin Ismâ´îls ansikte, skulle du ha sagt: ”Båda två
är lika starka i Fiqh och Hadîth.””

Ishâq bin Râhawayh sade:

”Skriv ned från denna ungdom
– dvs. al-Bukhârî – för sannerligen skulle människorna på al-Hasans
[al-Basrî] ha varit i behov av hans kunskap i Hadîth och Fiqh.”

´Alî bin Hudjr sade:

”Khurâsân har producerat tre
personer: Abû Zur´ah, Muhammad bin Ismâ´îl och ´Abdullâh bin ´Abdir-Rahmân
ad-Dârimî. Jag anser att Muhammad är den skarpsinnigaste, kunnigaste och
starkaste i Fiqh av dem.”

Ahmad bin adh-Dhaww’ sade:

”Jag hörde Abû Bakr bin
Abî Shaybah och Muhammad bin ´Abdillâh bin Numayr säga: ”Vi har inte sett
någon som Muhammad bin Ismâ´îl.””

Ahmad bin Hanbal sade:

”Khurâsân har inte producerat
någon som Muhammad bin Ismâ´îl.”

Hâshid bin Ismâ´îl sade:

”När jag var i al-Basrah hörde
jag att Muhammad bin Ismâ´îl var på väg till staden. När han väl
hade kommit fram, sade Bundâr: ”Fuqahâ’s mästare har kommit!””

Ahmad bin adh-Dhaww’ sade:

”Jag hörde Abû Bakr bin
Abî Shaybah och Muhammad bin ´Abdillâh bin Numayr säga: ”Vi har inte sett
någon som Muhammad bin Ismâ´îl.””

Muhammad bin an-Nadhr sade:

”Jag har varit i Basrah, Shâm,
Hidjâz och Kûfah och träffat de lärda i dessa städer. Varje gång
Muhammad bin Ismâ´îl nämndes, sade de att han är bättre än dem.”

Muhammad bin Yûsuf sade:

”När jag kom till Basrah, begav
jag mig till Bundâr. Han sade till mig: ”Var kommer du ifrån?” Jag
sade: ”Khurâsân.” Han sade: ”Vilken stad?” Jag sade: ”Bukhârâ.” Han sade:
”Känner du Muhammad bin Ismâ´îl?” Jag sade: ”Han är min släkting.” Sedan
dess brukade han alltid höja upp mig över de andra människorna.”

al-Bukhârî sade:

”När jag kom till Basrah, begav
jag mig till Bundâr. När han fick syn på mig, sade han: ”Var kommer
ynglingen ifrån?” Jag sade: ”Bukhârâ.” Han sade: ”I vilket tillstånd
lämnade du Abû ´Abdillâh?” Jag blev då tyst. Då sade
människorna: ”Må Allâh förbarma Sig över dig. Det där är ju Abû
´Abdillâh!” Han ställde sig då upp, tog tag i min hand, kramade
om mig och sade: ”Välkommen, du som jag sedan flera år tillbaka
skryter om.”

Muhammad bin Bashshâr sade:

”Världens memorerare är fyra:
Abû Zur´ah i Rayy, ad-Dârimî i Samarkand, Muhammad bin Ismâ´îl i
Bukhârâ och Muslim i Nîsâbûr.”

Ahmad bin Hanbal sade:

”Minnet upphör vid fyra personer
från Khurâsân: Abû Zur´ah ar-Râzî, Muhammad bin Ismâ´îl al-Bukhârî,
´Abdullâh bin ´Abdir-Rahmân as-Samarqandî och al-Hasan bin Shudjâ´ al-Balkhî.”

Dja´far bin Muhammad al-Firabrî
sade:

”En av ´Abdullâh bin Munîrs vänner
begav sig till Bukhârâ för att ta hand om en fråga. När han kom
tillbaka frågade ´Abdullâh honom: ”Träffade du Abû ´Abdillâh?”
Han sade: ”Nej.” Han kastade då ut honom och sade: ”Det finns inget
gott i dig om du kommer till Bukhârâ och inte besöker Muhammad bin Ismâ´îl.””

Hâtim bin Mâlik al-Warrâq sade:

”Jag hörde de lärda i Makkah
säga: ”Muhammad bin Ismâ´îl är vår Imâm och vår Faqîh och
Khurâsâns Faqîh.””

Radj⒠sade:

”Muhammad bin Ismâ´îls förträfflighet
över de resterande lärda är som männens förträfflighet över kvinnorna.
Han är ett av Allâhs tecken som vandrar på jorden.”

Sulaym bin Mudjâhid sade:

”Om Wakî´, Ibn ´Uyaynah och Ibn-ul-Mubârak
hade levt i dag, skulle de ha varit i behov av Muhammad bin Ismâ´îl.”

Qutaybah sade:

”Om Muhammad hade levt bland
Sahâbah, hade han varit ett tecken.”

Muhammad bin Yûsuf al-Hamadhânî
sade:

”Vi var hemma hos Qutaybah bin
Sa´îd när en man från Sha´rân vid namnet Abû Ya´qûb
kom och frågade honom om Muhammad bin Ismâ´îl. Han sänkte på
huvudet för att därefter lyfta på det. Sedan sade han: ”Jag har
läst Hadîth och Åsikter (Rayy) och jag har suttit med Fuqahâ’, asketer
och dyrkare. Sedan jag fick urskiljningsförmågan har jag inte sett
någon som Muhammad bin Ismâ´îl.”

Ibn Khuzaymah sade:

”Jag har inte sett någon
under himlen som är kunnigare om Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi
wa sallam) hadîther än Muhammad bin Ismâ´îl.”

Muhammad bin Ya´qûb sade:

”Jag såg Muslim bin al-Hadjdjâdj
sitta framför Muhammad bin Ismâ´îl och fråga honom som ett litet
barn.”

Muslim bin al-Hadjdjâdj sade
till al-Bukhârî:

”Låt mig kyssa dina fötter
du lärarnas lärare, Muhadiththûns mästare och Hadîth-lärans läkare
inom brister.”

Mûsâ bin Hârûn sade:

”Om Muslimerna skulle enas för
att få fram någon lik Muhammad bin Ismâ´îl, hade de inte lyckats.”

Abû Zayd al-Marwazî sade:

”Jag sov mellan den Svarta stenen
och Maqâm (Ibrâhîms plats) och drömde att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi
wa sallam) sade: ”Abû Zayd, hur länge har du tänkt läsa ash-Shâfi´îs
bok i stället för att studera min bok?” Jag sade: ”Allâhs sändebud, vilken
är din bok?” Han sade: ”Muhammad bin Ismâ´îls ”al-Djâmi´”.”

Hans dyrkan, förträfflighet och fromhet

al-Bukhârî sade:

”Jag hoppas att jag träffar Allâh
utan att Han ställer mig inför rätta för att ha baktalat någon.”

al-Bukhârî sade:

”Jag har inte baktalat någon
sedan jag fick reda på att baktal skadar dess utövare.”

Muhammad bin Abî Hâtim al-Warrâq
sade:

”Abû ´Abdillâh brukade
be 13 Rak´ah på natten och han brukade aldrig väcka mig. Jag sade:
”Jag ser att du är sorgsen och att du inte väcker mig.” Han sade: ”Du
är ung och jag vill inte förstöra din sömn.””

När al-Bukhârî anlände till Nîsâbûr,
sade Muhammad bin Yahyâ adh-Dhuhlî:

”Gå till den där rättfärdiga
mannen och lyssna till honom.”

al-Firabrî sade:

”Jag drömde om profeten (sallâ
Allâhu ´alayhi wa sallam) och att han sade till mig: ”Var skall du?” Jag
sade: ”Muhammad bin Ismâ´îl al-Bukhârî.” Han sade: ”Hälsa honom från
mig.””

al-Hasan bin Muhammad as-Samarqandî
sade:

”Det förekom särskilt tre berömvärda
drag i Muhammad bin Ismâ´îl; han talade lite, brydde sig inte om vad andra
hade och sysselsatte sig inte med andra människors angelägenheter. Det
enda han sysselsatte sig med var kunskap.”

Sulaym sade:

”Under sextio år har jag
varken sett någon kunnigare i Fiqh, frommare eller avhållsammare
än Muhammad bin Ismâ´îl.”

Konflikten mellan Imâmerna
al-Bukhârî och adh-Dhuhlî

al-Hasan bin Muhammad bin Djâbir
sade:

”Jag hörde Muhammad bin Yahyâ
säga till oss när Muhammad bin Ismâ´îl al-Bukhârî anlände till Nîsâbûr:
”Gå till den där rättfärdige mannen och lyssna till honom.” Följaktligen
gick människorna till honom och började lyssna på honom till dess
att Muhammad bin Yahyâs sittningar blev allt mindre och mindre. Han blev
då avundsjuk och började tala illa om honom.”

Abû Ahmad bin ´Adiyy sade:

”Jag hörde hur flera av de lärda
sade till mig att när Muhammad bin Ismâ´îl al-Bukhârî anlände till Nîsâbûr,
började människorna samlas kring honom. När några av Nîsâbûrs
lärda såg detta, blev de avundsjuka och sade till Hadîthens folk:
”Muhammad bin Ismâ´îl säger: ”Uttalandet av Qur’ânen är skapat”.” Följaktligen
satte de honom på prov i en sittning. Efter att människorna hade
samlat sig kring honom i sittningen, reste sig en man upp och sade: ”Abû
´Abdillâh! Vad säger du om uttalandet av Qur’ânen? Är de skapat eller
inte?” al-Bukhârî vände sig bort från honom och ignorerade honom.
Då sade mannen åter igen samma sak och detsamma gjorde al-Bukhârî.
Efter den tredje gången, vände sig al-Bukhârî mot honom och sade:
”Qur’ânen är Allâhs och den är inte skapad, tjänarnas handlingar är skapade
och prövningar är Bid´ah.” Då blev det liv i mannen och åhörarna.
Till sist försvann alla människor medan al-Bukhârî satt kvar i hemmet.”

Muhammad bin Muslim bin Khashnâm
sade:

”Muhammad bin Ismâ´îl al-Bukhârî
ställdes frågan om Uttalandet i Nîsâbûr. Han sade: ”´Ubaydullâh
bin Sa´îd berättade för mig: Yahyâ bin Sa´îd sade: ”Tjänarnas handlingar
är alla skapade.” De orsakade en röra och sade: ”Ta tillbaka det där om
du vill att vi skall komma tillbaka till dig!” Han sade: ”Jag kommer inte
att göra det förrän ni kommer med ett starkare bevis som är starkare än
mitt.” Jag blev då förtjust i Muhammad bin Ismâ´îls stadighet.”

Muhammad bin Yûsuf al-Firabrî
sade:

”Jag hörde Muhammad bin Ismâ´îl
säga: ”Tjänarnas handlingar är skapade. ´Alî bin ´Abdillâh berättade för
oss: Marwân bin Mu´âwiyah berättade för oss: Abû Mâlik berättade
för oss, från Rabî´, från Hudhayfah, från profeten (sallâ
Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade (i betydelse):

”Sannerligen skapar Allâh alla
handlare och deras handlingar.””

Abû Hâmid al-A´mashî sade:

”Jag såg Muhammad bin Ismâ´îl
på Abû ´Uthmân Sa´îd bin Marwâns begravning. Vid hans sida
stod Muhammad bin Yahyâ [adh-Dhuhlî] och frågade honom om namn,
Kunâ och brister i hadîtherna. Muhammad bin Ismâ´îl besvarade dem som
en pil. Därefter tog det inte en månad förrän Muhammad bin Yahyâ
sade: ”Den som går till hans sittningar får inte komma till
våra. Det har kommit ett brev till oss från Bagdad i vilket
de säger att han säger att Uttalandet är skapat och att de har rått
honom utan någon framgång. Närma er inte honom! Den som närmar
sig honom får inte närma sig oss!” Muhammad bin Ismâ´îl stannade
bara ett tag i staden. Därefter begav han sig till Bukhârâ.”

al-Bukhârî sade:

”Jag tittade i judarnas, kristnas
och elddyrkarnas tal, men jag såg ingen vara mer vilseledd i sin
hädelse än Djahmiyyah. Jag anser att personen som inte gör Takfîr på
dem är okunnig.”

´Abdur-Rahmân bin Abî Hâtim sade
i ”al-Djarh wat-Ta´dîl”:

”Muhammad bin Ismâ´îl kom till
Rayy 250. Både min fader och Abû Zur´ah hörde från honom.
Därefter skrev Muhammad bin Yahyâ ett brev till dem i vilket det stod
att han var i Nîsâbûr och sade att hans uttalande av Qur’ânen är
skapat. I detta skede lämnade Abû Hâtim och Abû Zur´ah hans
hadîther.”

Jag säger: Vare sig de lämnade
hans hadîther eller inte, är al-Bukhârî pålitlig och tillförlitlig
som utgör ett bevis i världen.

Hans död

´Abdul-Quddûs bin ´Abdil-Djabbâr as-Samarqandî sade:

”Muhammad bin Ismâ´îl kom till
Khartank – en by utanför Samarkand – i vilken han hade släktingar. Han
bodde hos dem ett tag. En natt hörde jag honom be efter nattbönen: ”Allâh,
den vida jorden känns trång för mig. Ta mig till Dig.” Därefter
tog det inte en månad förrän han dog. Hans grav ligger i Khartank.”

´Abdul-Wâhid bin Âdam as-Samarqandî
sade:

”En natt drömde jag om att profeten
(sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och en grupp av hans Sahâbah stod på
en plats. Jag hälsade på honom och han hälsade tillbaka. Sen sade
jag: ”Allâhs sändebud, varför står du här?” Han sade: ”Jag väntar
på Muhammad bin Ismâ´îl al-Bukhârî.” Efter ett par dagar fick jag
reda på att han hade dött. Det visade sig vara precis samma tidpunkt
jag såg profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i drömmen.”

Mahîb bin Sulaym al-Karmînî sade:

”al-Bukhârî dog hos oss lördagsnatten
till ´Îd-ul-Fitr 256. Han blev 62 år. Han var ensam i hemmet. På
morgonen när vi gick in till honom, fann vi honom död.”