Ignorantens utslag

Fråga: Hadîthen säger:

Om någon får ett labilt utslag, är det han som gav utslaget som syndar.”

Hur autentisk är den?

Svar: Hadîthen är svag men dess innebörd är korrekt. Om en olärd frågar en lärd som ger honom ett felaktigt utslag som han sedermera praktiserar, så är det han som gav honom utslaget som syndar. I och med att han är olärd, så förmår han inte skilja på rätt och fel, sanning och osanning. Det är betydelsen av hadîthen.

Att du frågar om han inte skall fråga efter bevis, så tycker jag, och ta inte illa upp, du vet att vi albaner tycker om att debattera lite, att du verkar tycka att även olärda muslimer är ålagda att eftersträva bevis. Det är dock extremt och osunt resonerat.

Tvivelsutan säger jag alltid det skapelsernas Herre sade:

قُلْ هَذِهِ سَبِيلِي أَدْعُو إِلَى اللّهِ عَلَى بَصِيرَةٍ أَنَاْ وَمَنِ اتَّبَعَنِي

Detta är min väg: jag uppmanar med klarsyn och insikt att dyrka Allâh – jag och de som följer mig.”1

Religiös insikt varierar. Den högsta nivån är att personen har kunskap om Qur’ânen och Sunnah och vet varifrån sakfrågan härrör och huruvida dess bevis finns i Qur’ânen, Sunnah, samstämmigheten eller analogin. Att veta skillnaden mellan dessa bevis inger personen en insikt. Bevis från Qur’ânen och Sunnah är inte som bevis från samstämmigheten och analogin som kan vara felaktiga. Ett bevis från Qur’ânen och Sunnah är som hugget i sten. Detta är alltså insiktens högsta nivå:

قُلْ هَذِهِ سَبِيلِي أَدْعُو إِلَى اللّهِ عَلَى بَصِيرَةٍ أَنَاْ وَمَنِ اتَّبَعَنِي

Detta är min väg: jag uppmanar med klarsyn och insikt att dyrka Allâh – jag och de som följer mig.”

Anhängarna varierar också. Vissa studenter är nästintill lärda. De klarar av att förstå den lärdes utslag och dess synvinkel. Det är bara bra att den målgruppen vet varifrån den lärdes utslag härrör. Men det klarar allmänheten inte av att göra. Allmänhetens insikt handlar om att inte handla självständigt och ge varandra utslag. Istället skall de göra som Han (ta´âlâ) sade:

فَاسْأَلُواْ أَهْلَ الذِّكْرِ إِن كُنتُمْ لاَ تَعْلَمُونَ

”Fråga då Påminnelsen folk, om ni inte vet det.”2

Om en person frågar en lärd som ger honom ett utslag varvid han praktiserar hans utslag, så har han gjort sin plikt. Om det är fel, så ligger synden på honom som gav honom utslaget. Och även här får han antingen utslag av en Mudjtahid eller också av en efterhärmare. Om han är Mudjtahid och förfelar, syndar han inte. Han rentav belönas. Och om han är efterhärmare och ger utslag utmed efterhärmning, syndar han. För att undkomma synd citerar han exempelvis de lärda som Abû Hanîfah, Ahmad eller ash-Shâfi´î. På så sätt renar han sitt samvete. Men att vara olärd och ge utslag utmed en lärds åsikt utan att hänvisa till honom, är som sagt syndigt.

5:37

112:108

221:7