Ibn-ul-Djawzî om sin barndom

publicerad
14.11.2012

Författare: Imâm ´Abdur-Rahmân bin al-Djawzî al-Hanbalî
Källa: Laftat-ul-Kabid fî Nasîhat-il-Walad, sid. 52-54
Översättning: Darulhadith.com

Jag kommer ihåg att jag hade ett starkt intresse när jag var sex år och gick i Qur’ân-skolan. Mina vänner var de äldre pojkarna. Jag hade fått ett intellektet som var större än de äldres. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin har lekt ute på gatan med pojkarna eller skrattat utomhus.

När jag var sju år eller så gick jag till huvudmoskéns gård. Jag satte mig inte ned i en studiecirkel som tog upp allt möjligt. Jag letade efter den som berättade biografier. Jag memorerade allt jag hörde och gick hem och skrev ned allting.

Jag vägleddes till vår Shaykh Abûl-Fadhl Abû Nâsir. Det var han som tog mig till de lärda och fick mig att höra ”al-Musnad” och andra stora böcker. Jag visste inte då vad det skulle bli av mig. Han sammanställde alla böcker som jag hade hört till dess att jag blev könsmogen och gav mig listan på dem. Jag var med honom tills han dog. Med honom fick jag kunskap om Hadîth och rapporteringar.

Medan barnen gick ned till Tigris för att titta på bron satt jag långt borta från människorna vid dalens sluttning och sökte kunskap.

Jag vägleddes till avhållsamhet så jag började fasta och nöja mig med lite mat och hålla fast vid tålamodet. Jag var uppe om nätterna. Jag nöjde mig inte med ett enda ämne. Jag lyssnade på Fiqh, tillrättavisningar och Hadîth och umgicks med de avhållsamma.

Därefter läste jag arabiska och det fanns inte en person som berättade hadîther eller tillrättavisade, inte ens den främmande, utan att jag satt hos honom och tog det bra som han berättade. Jag har aldrig varit tvungen att välja mellan två frågor utan att jag oftast har valt den korrekta. Allâh tog väl hand om mig. Han fick mig till det som var bäst för mig och skyddade mig från fienderna, de avundsjuka och alla som ville mig ont. Han underlättade kunskapens vägar för mig och skänkte mig böcker från de minst sannolika hållen. Han gav mig förståelse och ett snabbt minne, framgång och bra författarskap. Han har inte tillbakahållit mig från något världsligt. Han har alltid gett mig mer än vad jag behöver. Han har fått människorna att acceptera mig bortom gränserna.

Ungefär 200 från Ahl-udh-Dhimmah har konverterat till islam via mig. Mer än 100.000 syndare har ångrat sig på mina sittningar.