Ibn Taymiyyah och de eviga händelserna

Mellan sidorna 164 och 188 gav han – det vill säga al-Bûtî – sig häftigt och våldsamt på Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah. Däri anklagade han honom för att besitta filosofernas åsikt om att händelsernas ursprung inte har någon början.

Detta är en fråga som Shaykh-ul-Islâms fiender – gårdagens som dagens – har anklagat honom för. De säger att han anser att händelserna inte har någon början. Dr. al-Bûtî utnyttjade denna fråga för att kunna andas ut det hat han har mot Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah. Ty han är Salafiyyûns Shaykh och de har gjort livet surt för honom i dag. Men varken han eller hans föregångare har något att gå på i deras krig mot Shaykh-ul-Islâm – och lov och pris tillkommer Allâh. På samma sätt som Allâh avvisade hans föregångare, kommer Han att göra detsamma med honom och hans vrede utan att ha uppnått något.

Vad Shaykh-ul-Islâm sade, är att Allâhs handlingar inte har någon början eftersom Allâh är den Förste som inte föregås av någon eller något. Han sade:

”Den obligatoriska intervallen [av handlingar] är det som Sharî´ah har tytt på av Herrens (ta´âlâ) handlingar och att de är eviga. Varje handling föregås alltså av en annan. Detta är exempelvis oundvikligt i Hans tal. Det har aldrig varit så att Allâh inte har varit talande för att därefter bli det. Faktum är att Han alltid har varit talande och Han talar när Han vill. Detsamma gäller alla andra av Hans handlingar som hör till Hans liv. Allt levande handlar. Skillnaden mellan det levande och det döda är handlingen. Vår Herre (ta´âlâ) har aldrig befunnit Sig i en period i vilken Han inte är beskriven med fullkomlighet som tal, vilja och handling.”

Därefter sade han:

”Detta betyder emellertid inte att skapelsen upphör vara med Honom. Han (subhânah) föregår samtliga Sina skapelser på ett sätt som inte föregås av någonting. Varje skapelse har en början till skillnad från Skaparen som inte har det. Han är den ende Skaparen och allting annat än Allâh är skapat och existerande efter att ha varit ickeexisterande.”

Sedan sade han:

”Både Sharî´ah och intellektet bevisar att allting annat än Allâh (ta´âlâ) är skapat och existerande efter att varit ickeexisterande. Däremot säger varken Sharî´ah eller intellektet att det har funnits en period då Allâh inte handlade för att därefter befinna Sig i en period i vilken Han gjorde det. Faktum är att både Sharî´ah och intellektet bevisar rena motsatsen.”

Detta är sammanfattningen av Shaykh-ul-Islâms åsikt i denna fråga. Vad i det kan man använda sig av för att fördöma honom – vilket doktorn och hans jämlikar gör – om inte drift, hat, okunnighet och försummelse? Skillnaden mellan Shaykh-ul-Islâms åsikt och filosofernas är som skillnaden mellan sanning och lögn och tro och otro.