Ibn Taymiyyah – ibland mjuk, ibland hård

Ibland kan vi se att Ibn Taymiyyah debatterar med olika sekter på ett oerhört lugnt vis. Exempelvis sade han i ”Minhâdj-us-Sunnah”:

”Om han som avfärdar några av Allâhs egenskaper, liksom vrede, välbehag, kärlek och hat, påstår att de fordrar antropomorfism och liknelse, sägs det till honom att han bekräftar viljan, talet, hörseln och synen, trots att de inte är som skapelsernas egenskaper. Se därför till att även bekräfta det som du har avfärdat av det som Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har bekräftat – det finns ingen skillnad mellan dem.

Om han säger att han bekräftar inga egenskaper över huvud taget, sägs det till honom att han bekräftar de sköna namnen som den Levande, Vetande och Förmögne. Samtidigt har även slavar sådana namn. De namn som du bekräftar åt Herren jämförs inte med slavens namn. Se därför till att säga om Hans egenskaper det som du säger om Hans namn.

Om han säger att han inte alls bekräftar de sköna namnen och menar att de är metaforer eller att de är namn på vissa av Hans skapelser, vilket extrema Bâtiniyyah och filosofer säger, sägs det till honom att han måste ändå anse att Han är sann och existerar av Sig själv…”1

Titta hur lugnt Ibn Taymiyyah diskuterar med sin motståndare för att få honom dit han vill. Trots det ser du ibland hur hårt och strävt han kritiserar sina motståndare på ett nästintill omåttligt sätt. Till exempel säger han i ”al-Furqân”:

”I själva verket har de förnekande Djahmiyyah samma dogm som Farao; Skaparen förnekas och Hans tal och religion avfärdas. Samma sak gjorde Farao. Han förnekade Skaparen och sade:

يَا أَيُّهَا الْمَلَأُ مَا عَلِمْتُ لَكُم مِّنْ إِلَهٍ غَيْرِي

”Såvitt jag vet finns det för er, stormän, ingen annan gud än jag.”2

Han sade till Mûsâ:

لَئِنِ اتَّخَذْتَ إِلَهًا غَيْرِي لَأَجْعَلَنَّكَ مِنَ الْمَسْجُونِينَ

”Om du sätter upp någon annan än mig som gud, skall jag minsann låta kasta dig i fängelse!”3

Han förkastade att Allâh hade talat med Mûsâ och att hans Gud är ovanför himlarna. Han ville annullera dyrkan och lydnaden ägnad åt Allâh så att han kunde dyrkas och lydas istället. I och med att de förnekande och dementerande Djahmiyyahs ideologi går tillbaka till Faraos ideologi, medför den att Herren, dyrkan ägnad åt Honom och Hans tal förnekas.”4

Förmodligen har Ibn Taymiyyahs hårda och sträva kritik orsakat många människors hat mot honom, varför de sedermera konspirerade mot honom, besvärade honom, svartmålade hans religiositet och dogm och bekrigade honom medan han levde och efter hans död.

1Minhâdj-us-Sunnah (1/175).

228:38

326:29

4Madjmû´at-ur-Rasâ’il al-Kubrâ (1/144).