Ibn Taymiyyah förklarar den nya uppkomsten (محدث) i Qur’ânen

Om han argumenterar med Hans ord:

مَا يَأْتِيهِم من ذِكْرٍ من رَّبِّهِم مُّحْدَثٍ

När en ny påminnelse från deras Herre når dem…1

skall han veta att versen är ett bevis mot honom. När Han (ta´âlâ) säger:

مَا يَأْتِيهِم من ذِكْرٍ من رَّبِّهِم مُّحْدَثٍ

När en ny påminnelse från deras Herre når dem…

vet man att vissa påminnelser från Honom är nya till skillnad från andra. När en beskrivning nämns i obestämd form vet man att den skiljer sig från andra beskrivningar. Det är som att säga:

”Ingen muslimsk man kommer till mig utan att jag ärar honom.”

Tvärtemot Djahmiyyahs påstående är den nya uppkomsten i versen oskapad. Däremot rör det sig om en ny uppenbarelse. Allâh uppenbarade ju Qur’ânen stegvis

I denna fundamentala sakfråga skiljer sig de troende Ahl-us-Sunnah från Djahmiyyah bland Mu´tazilah, filosoferna och andra.

121:2